Hmm går sådär...

Att vända trenden, visade sig vara ganska mycket svårare än jag tänkt mig, när gamla vanor gör sig påminda inser man vilket starkt grepp de kan ha om en. Att jag dessutom haft en segdragen förkylning som satt käppar i hjulet när det gäller träningen, har inte direkt hjälpt till. När man tränar är man ju per automatik också mer mån om att äta nyttigare och hålla den nyttigare stilen, man blir så mycket mer inspirerad. Nu pendlar jag vissa dagar med den där känslan "äsh det är ju redan förstört så varför inte äta lite till", till att ha den mer sunda inställningen att i det långa loppet gör det lite skillnad, det är bara att fortsätta med den nyttiga vanorna så kommer resten av sig själv. Men ibland börjar "räknetankegångarna", där man säger till sig själv att "tänk om jag istället haft karaktär och bara kört på, då hade jag vägt 2 kilo mindre istället för 2 kilo mer" osvosv. Fastnar man i de här tankebanorna är det lätt att tröstäta/straffa sig själv istället. Så jag kämpar vidare...väl medveten om att det bara är tre veckor kvar till semester. Jag försöker att undvika att tänka i termer av exakt hur mycket jag skulle kunna minska tills dess, för jag vet att det är just de tankarna som stjälper mig...