Förändringens vindar...

Jag planerar för en ny inriktning, och i samband med det troligen också ett plattformsbyte till Wordpress. Dels för att det är mycket enklare att blogga med iPhone, sen är det också lättare att bygga en komplett hemsida, där man kan sortera upp olika typer av inlägg på olika sidor.

Jag har en tid känt att jag vill göra ett mentalt fokusskifte, för att minska viktfixeringen och förhindra att inte tankarna låser fast sig i banor som endast kretsar kring vikt. Givetvis är viktminskning också en del av målsättningen, och ett enkelt och konkret mätbart resultat. Men jag vill ställa om tankarna till att fokusera och tänka i sunda banor, att göra sunda och hälsosamma val, experimentera med god och färdlag mat, utan onödiga tillsatser och motion i olika former. DET ska vara det primära fokuset, sen medför det fokuset också förbättringar på andra området i livet, däribland vikten. Men för mitt eget välmående tror jag det är viktigt att inte hänga upp mig på just vikten, och alltid utgå från den. Den är inte längre det primära målet.

Jag har redan gjort en omfattande hälsoundersökning som visar att insidan av kroppen mår tipp-topp, att bli av med extrakilon rör sig snarare om min egen trivselkänsla och självbild. Men jag anser själv att jag vill göra en del ytterligare förändringar i min livsstil, anamma en sådan som jag tror är hållbar i det långa loppet. Jag har två barn som fortfarande är så små att jag har inflytande över deras matvanor. Jag läste någonstans "Dina barn är vad DU äter". Jag vill kunna utrusta dem väl inför framtiden, så den dagen de själva ska göra valet kanske sunda alternativ vinner över  bullar, kakor och godis, åtminstone flertalet av gångerna. Det ska vara en livsstil som inte är förbjudande men där måtta är ett av ledorden.

Som sockerjunkie vågar jag inte slå på stora trumman och högtidligt basunera ut ett sockerfritt liv, för helt fritt från socker kommer det säkert inte att bli. Just nu jobbar jag mentalt på att förankra en hållbar strategi. Mina tankar pendlar allt ifrån att man bör lägga sig på en inte alltför extrem nivå, det måste vara något som man också mäktar med att leva med. Till att peppa mig själv att ge det ett år, då vi verkligen går in för att utesluta allt vad socker heter och det som kroppen tolkar som socker. Det som väger över för den approachen är att, om man inte provar får man inte veta, någonstans ringer ändå Ninkas ord som hon förmedlar i boken ”Kärnfrisk familj”. Tänk om det faktiskt är så som hon beskriver, då är väl det minsta man kan göra att ge det en ärlig chans.

Sen får jag hela tiden påminna mig om att inte fastna i planeringsträsket, och aldrig komma till skott. Den viktigaste förändringen är den som blir av!