Rutiner

Helgen över, bröllopsfest i ganska lagom balans likaså. Det var inte i en baraxlad klänning jag svepte över dansgolvet, men det var åtminstone utan semesterbagaget vilket kändes som en stor vinst i sig.

För mig var den minirenkur som blev min räddning. Från att vara inne på fel spår, med ett galet godissug och aptit som häst och därtill skuldkänslor och negativa tankar, till att nu vara tillbaka till utgångsläget innan semestern (liiite finns det kvar) har gett mig energin tillbaka. Tänk så otroligt snabbt det går att vända. Även om det de första dagarna rör sig om mest vätska så är de lägre siffrorna på vågen precis vad man behöver för att orka fortsätta vidare. Det har med andra ord varit en bra nystart.

Vägningarna på Viktväktarna på måndagar, kommer att reduceras till en gång i månaden, eftersom det nu är riktigt meckigt att få till i jobbvardagen. Men det betyder inte att det inte kommer bli veckovägningar, även fortsättnings kommer jag väga mig hemma på måndagar.

Har gjort min första arbetsdag efter föräldraledigheten idag, och det känns direkt att det blir lättare att hålla formen med de här rutinerna. Det finns inget utrymme för småätande på jobbet. I dagsläget är upplägget enligt detta. Shake till frukost, de luncher jag tränar blir det shake även då, annars sallad. På kvällen blir det shake alternativt middag beroende på om det var mat på lunchen eller ej. Enkelt sagt, 2 shakes/dag och ett mål riktig mat. Detta tänker jag köra tills första siffran på vågen blir den efterlängtade 5:an.

Jag ska dessutom bättra mig på uppdateringsfrekvensen här :-)

Förkylningstider

Barnen har börjat på förskolan igen, och det märks direkt här hemma. Hela familjen har fått halsont och snuva. Man känner sig bedrövlig och ynklig, och det påverkar båda formen och tankarna.

Jag gissar att kroppen inte fungerar optimalt på Ren kur, och tar hand om sådana här så "åkommor" lika effektivt som i vanliga fall. Tankarna vandrar just nu iväg på Cloettas vaniljtoppar. Maken har prasslat med godispåsen i soffan, två dagar i rad och jag känner mig just nu galet suget på godis. Lite jobbigt, med tanke på att jag bestämt att bara köra Ren kur till på fredag. Jag hade nog hoppats att suget skulle försvunnit. Antagligen är det just vanans makt, hjärnan försöker hela tiden påminna mig om hur gott godiset är. Jag hoppas innerligt att det kommer smaka bedrövligt, den dag jag åter stoppar någon bit i munnen.

Åter till Cloettas vaniljtoppar. Jag har en otrolig förkärlek för dem, men det måste vara just Cloettas, ni vet dem som förr om åren gick att köpa i en pappkartong. När jag var liten brukade min mamma alltid handla hem just dem, tillsammans med gelehallon. Men det är sällan affärer har de "äkta" vaniljtopparna. Jag vet exakt hur de ska se ut, båda i form och färg. Ett tag i livet hade jag en deal med mig själv, om det mot förmodan skulle finnas sådana bland lösgodiset DÅ fick jag köpa lite, annars skulle jag stå över. De senaste åren har de haft en frånvarande roll, ända tills en granne köpte med sig lösgodis innehållande just dem! Och dessutom upplyste mig om att de inhandlats i en godisaffär i närheten, som dessutom har alla andra riktiga original...t ex skumbananerna och skumbananer med choklad. Åhhh nu ska jag sluta plåga mig själv, och kanske andra ;-) Det här är osunt tänkande, och ett bevis på riktigt dåliga vanor. Tar min shake nu!

Ren kur...igen

Jag har storrensning hemma, kastar sopsäckar med skräp. En sak som jag då fann var en anteckningsbok som är drygt 8 år gammal. Intressant och lite skrämmande att läsa att jag redan då brottades med de saker jag fortfarande idag lägger energi på. Det är en lärorik läxa. Även om jag redan då kämpade med vissa saker ser jag att jag idag har kommit längre i mitt förhållningssätt till livet och maten, vilket känns som en seger i sig. Men det är en riktig väckarklocka, att denna fråga inte kan fortsätta ta upp så mycket av min tid och energi. Det finns så mycket mer i livet, andra glädjeämnen som inte borde få stå tillbaka på grund av missnöje för egna formen och vikten.

Jag sprang inte midnattsloppet. Jag beslutade efter sista joggingrundan att det inte var värt att orsaka knät mer skador och riskera något bestående. Sen en stor knäskada och operation för ett par år sedan, har det aldrig blivit sig själv igen. Jag vet att jag genom att minska i vikt och träna upp muskulaturen igen kan få ett bra och fungerande knä. Även om jag inte lyckades uppnå detta målet, påminner jag mig själv att jag är glad för att jag KAN jogga idag. Det var inte så länge sedan det inte gick alls. Fast i ärlighetens namn är nog detta rättfärdigstänkandet, bara plåster på såren för att jag återigen låtit min vikt stå i vägen för något jag velat göra.

Tack vare beslutet om midnattsloppet befinner jag mig idag också på dag 6 i Ren kur. Semesterbagaget är strax justerat, och det känns fantastiskt bra för självförtroendet! Även om det till stor del är vätska så är det oerhört peppande! Och jag behöver verkligen det här avsteget för att bli av med suget! Så fort jag känner mig sugen ställer jag mig frågan ”vad är det jag vill helst av allt?” och känner alltid att svaret är enkelt, jag vill bli målviktig och stanna målviktig. Och detta ska ske NU, ingen annan kortvarig njutning kan smaka så gott som känslan av att vara smal :-)

Semesterbagage

Semesterbagaget landade på +3,8 kilo, i ungefär samma storlek som jag uppmätt hemma och förväntat mig. Både jag och konsulenten var överens om att denna vecka blir en nystart. Det sätter punkt för semesterlyxen som pågått sedan midsommar. Och som "Veckans viktiga" handlade om, min tid är nu. Du är aldrig bättre rustad bara för att du skjuter på nystarten ytterligare en vecka, så varför inte börja nu direkt.

Åter till verkligheten

Imorgon är det så dags igen, nu har Viktväktarna öppnat igen efter sommaruppehållet. För mig innebär det en tur dit för vägning och även stanna kvar och lyssna på mötet. Jag vet dock redan nu att det kommer bli ett stort plus på vågen, ett bagage efter semesterns utsvävningar. Men jag har lärt mig att ju längre man drar ut på det desto friare ramar ger man sig själv att fuska...man kommer egentligen bara ännu längre bort från det resultatet man vill uppnå. Och jag har gått tillräckligt på den här omvägen nu, den resan har gjort att jag fått justera både måldatum och revidera målsättningen med Midnattsloppet. Men inget ont som inte har något gott, jag har gjort ytterligare en nyttig lärdom som jag bär med mig, bättre rustad inför framtiden.

Jag inser också att även kommande semesterperioder innebär utsvävningar utöver det vanliga, men det kommer då bara röra sig om ett litet plus från målvikten, någon som justeras i vardagen. Imorgon är det officiell nystart mot målvikten! :-)

Socker- och alkoholförbud?

Nej, jag gillar egentligen inte ordet förbud, det är förknippat med så mycket negativt. Men det jag vill säga är, att jag tror inte att jag för tillfället kan hitta en gyllene medelväg där jag kan hålla intaget av socker på en normal nivå och äta balanserat.

Och alkoholen gör att jag tappar omdömet och enkelt ger efter för de inre demonerna. Efter bara en dag med fest och bjudsaker var suget enormt igen, och idag har jag redan ätit något onyttigt med massa socker i. Och det fastän jag igår var fast besluten att inte göra det. Och så sitter jag här på eftermiddagen, sur som en citron, trött och orkeslös. Ett sådant liv vill jag inte ha, en sådan mamma som jag inte vill vara.

Så härmed är det bestämt, jag ska utesluta sockr och hålla mig borta från alkoholen ett tag framöver, ett avsteg får jag göra när vi ska på bröllop om ett par helger. När det gäller maten har jag beslutat mig för att räkna Points och inledningsvis kombinera det med två shakes per dag, och ett mål lagad mat. På så sätt blir det bara ett mål om dagen jag behöver planera för. I övrigt ska jag inte tänka så mycket utan bara genomföra :-)

Glädjen i motion

Igår kväll laddade jag iPod:en och snörde på mig löparskorna, fullt besluten att se hur det fungera att springa en lite längre sträcka. Jag ville känna efter och gick in för att inte ta i eller ta ut mig, utan springa lätt och ledigt. Döm av min förvåning, de 7,3 km gick galant! Dock inte i något högre tempo men jag joggade hela vägen runt och det kändes som att jag kunnat fortsätta en bra bit till. Jag blev plötsligt påmind om varför jag tyckt om att jogga. Den där härliga känslan när man kommer in i andra andningen, man inte längre störs av sitt tunga flåsande, världen som lätt susar förbi. Jag var överaskad! Det kändes roligt!

Idag skvallrar både knä och fotled om att jag har inte gett kroppen en bra chans att förbereda sig. Men jag är lycklig över att ha återfunnit den härliga känslan, och väljer att se Midnattsloppet som startskottet för ett fortsatt joggingliv, istället för ett prestationslopp och tidstävlan.

En bra start

För att summera, jag känner mig faktiskt riktigt nöjd med mig själv. Ja inte vad gäller träningen, den ligger fortfarande lite på is. Har ont i både hals och knä, så hur jag ska ta mig runt Midnattsloppet i det här skicket får jag låta bero för nu.

Men när det gäller maten har jag kombinerat dagarna riktigt bra, och jag känner att mitt sug efter söta saker minskat. Det har blivit två shakes per dag, ett mellanmål samt ett mål lagad mat med grönsaker och protein. Att jag lyckats hålla mig ifrån alla onyttiga saker gör att jag för tillfället känner mig väldigt stark och motiverad.

I helgen väntar dock en heldag med utmaningar, och för det matintaget tänker jag grunda med en ordentlig dos motion, även om det får anpassas efter formen. Utgifter ska regleras med inkomster!

Vad är motivation?

Jag dammade av en gammal tidning från 2007 (varför ska jag jämt spara på allt?), Runners World nr8 2007. Där har Blossom en kom-igång-serie som heter "Toppa formen med Blossom". Jag kan inte låta bli att citera henne. Det var faktiskt hennes ord som fick mig att leta upp tidningen, för jag minns att de dröjde sig kvar första gången jag läst dem.

"Den som tror att motivation är något man kan hitta på gatan eller får i present kommer att vänta förgäves. Det är inte så det fungerar. Motivation är en belöning och ett resultat av ett första steg och en träning som därmed har fått effekt. Det ger oss motivationen att ta steg två och steg tre och sedan ännu flera steg. Så sitt inte och vänta på motivationen. Agera"

Det spelar alltså ingen roll att jag inte känner för att träna, eller förändra kostvanorna. Jag ska bara genomföra det ändå. Det är inte alltid roligt att lära sig nya saker, det kan vara kämpigt, motigt, obehagligt och plågsamt i början. Men så plötsligt när vi får ett kvitto på att den insats vi gjort betalar sig tillbaka, så kommer den....motivationen. Det är alltså så det fungerar?

För mig, just idag, är det en trösterik tanke. En spark i baken. Det gör inget att jag inte känner mig toppmotiverad, taggad till max. Jag har inte längre en ursäkt att bara luta mig tillbaka i soffan och planera för en förändring, medan motivationskontot laddas. Det behövs alltså inte, det är bara agera!

Så nu när jag avnjutit en kopp kaffe, bär det iväg till hälsokostaffären för att inhandla ett par nyttiga saker. Därefter mataffären och se till att hälsosamma alternativ åter igen tar över kylskåpet. Det är alltså det jag ska göra idag, oavsett om jag känner för det eller inte! :-)