10%, semester och frånvaro

Semestern lyser med frånvaro från datorn, det uppdateras inte lika flitigt här men jag har inte tappat greppet! :-)

Innan avfärd i måndags tågade jag mot Viktväktarna, och jag klarade mitt 10%-mål på hektot. Deras våg visade exakt 65.0 (egentligen var gränsen vid 65,3 men de räknar ju bara hela kilon). Som sagt är det deras resultat som är det officiella. Det är inte riktigt jämförbart med mina tidigare egna vägningar som alltid skett på morgonen, utan kläder, innan frukost och i ketos. Här har jag både kläder, mat i magen och kolhydrater i musklerna. Gissa om jag kände mig lycklig och stolt över att få ta emot nyckelringen. Kanske inte den snyggaste men symboliskt för viktresan, känns den väldigt betydande. Ännu bättre känns det när konsulenten säger att från och med nu väljer jag helt själv när jag är i mål. Jag kan redan räkna mig som målviktig om jag vill, men det vill jag givetvis inte. Än har jag en bit kvar ;-) Tyvärr kunde jag inte stanna och motta den under själva lektionen, men det positiva känslan har varit med mig under hela minisemestern.

Själva semesterdagarna har innefattat 3-rättersmiddag med vin, två dagar i rad. Men matintaget har varit balanserat, inget överätande följt av proppmätt känsla. Jag har fått en liten aha-upplevelse vad gäller middagar. När jag lagar 3-rätters hemma brukar man redan efter förrätten känna sig lite småmätt. Middagen pressas ner i en överspänd magsäck, och själva efterrätten får på något magiskt sätt alltid plats eftersom det finns en helt egen mage för just det ändamålet. Här var förrätten en aptitretare, maten precis lagom avvägd och efterrätten en liten söt avrundning på middagen. Det var möjligt att njuta av hela kalaset inom ramen för vad ett normalt intag ska ligga på, utan den där sura känslan av att man överätit. Insåg i den stunden att det är SÅ en trerättersmiddag ska avnjutas. Och så ska det hädanefter ske i vår familj! (inte för att det ens hör till vanligheten att vi äter 3-rätters, men med det här förhållningssättet kan jag lätt tänka mig att göra det lite oftare).

Aldrig mer...

Detta trodde jag inte att jag skulle skriva som 34-åring, "jag ska aldrig mera dricka..." en sån klyscha, men så sant det kändes när jag vaknade igår. ;-) Matintaget på midsommarafton hanterade jag faktiskt galant, tog bara en gång från buffébordet, inget överätande alls. Dock var jag inte helt beredd på effekten alkoholen skulle ha nu när jag gått ner lite i vikt, och dessutom inte intagit någon större mängd alkohol på väldigt länge. Så själva alkoholintaget låg inte alls i balans med vad jag hade haft i åtanke. Det där med att sippa på ett glas rosé och bara njuta gick inte riktigt vägen. Jag var laddad till tänderna och kände mig strålande i min nya klänning, humöret var verkligen på topp och det var en fantastiskt roligt kväll med dans långt in på småtimmarna. Det sätter helt klart sina spår, på mer än ett sätt. Jag har visst en del kvar att lära ändå ...

Nu väntar två dagar på spahotell med 3-rätters, men sedan en balanserad tillvaro mot målvikten. Men innan avfärd imorgon väntar planerad vägning hos Viktväktarna. Förra veckan hade jag 0,7 kg kvar till 10%-målet och nyckelringen. Jag tror inte jag kommer klara det till imorgon, ska bli väldigt spännande att se resultatet! Om jag hinner uppdaterar jag imorgon.

Ett liv utan snabba kolhydrater...

Jag vet och känner att vägen till ett sunt liv innebär att begränsa tillgången till snabba kolhydrater, jag kan bara inte än förstå hur det ska gå till, att jag självmant ska kunna välja bort dem. Att det inte ska kännas som en uppoffring att vara utan dem, att känna att jag inte behöver eller vill ha dem. Jag vet att det är dit jag ska nå, men det övergår för tillfället mitt förstånd. "Jag hör vad ni säger, men " ;-)

Jag tänker mig att det är ungefär som innan man själv fick barn. Jag brukade tänka att alla med barn fick göra så stora uppoffringar, sitta hemma varje helg och missa allt det roliga. Men sen när man lever barnlivet inser man lyckligt att det är faktiskt just precis det man vill göra, det andra känns inte ens som ett alternativ. Man gör och lever precis det livet som man vill, och det känns inte alls som en uppoffring. Visst är det fortfarande roligt att gå ut och slå klackarna i taket, men det sker väldigt sällan och ofta med en känsla att man är nöjd för en överskådlig period. Ja inte alltid förstås ;) Jag hoppas att det ska vara likadant när man lär sig leva utan de snabba kolhydraterna, att man helt enkelt inte längre känner ett behov av dem. Att man väljer andra alternativ för att man vill göra det, man vill göra just det och inget annat.

Men jag som älskar att baka sötsaker, är ganska bra på det och tyvärr också gillar att äta dem...har svårt att ta in i mitt medvetande hur detta inte ska vara en del av vardagen. Visst är allt tillåtet inom rimliga gränser, det kanske blir att man får se det som festligheter snarare än guldkant på var och varannan vecka. Kanske lägger man ner det där lilla extra de gånger man då gör det. Och jag kan ju alltid baka och skicka med det till makens jobb.

Jag inser också att vägen till ett liv med färre snabba kolhydrater måste innefatta en förändring i tankesätt, och praktiserande av lite nya kokkonster. Det är hög tid att kavla upp ärmarna, dyka ner med nosen i nya recept och sen njuta av resultatet.

Vånda och framtidsstrategi...

Nu är jag tillbaka i verkligheten. Jag har haft några dagar av vånda, helt annan anledning än mat och viktminskning. Trodde ett tag att vi oplanerat skulle få öka ut familjen med ett barn till, inte så att det inte hade varit välkommet. Men efter att varit hemma i snart två år, på väg mot målvikten och äntligen börja komma ikapp och landa i livet igen, skulle det inte ha varit ett drömscenario. Så i några dagars tid har jag föreställt mig den vardagen, men nu är jag tillbaka i den här verkligheten och känner mig lättad över att få gå en smal sensommar och höst till mötes.

Nu med kombinerad kur är det också hög tid att formulera ett strategi för fortsatta viktminskningen. Jag kan inte tillåta dagarna rulla på och förlita mig på att det ska lösa sig av sig själv, bara för att jag vill.

Uppföljning av resultat kommer ske måndagar. Det är en bra dag, för det innebär att det inte finns extra dagar att ta ikapp fuskande på helgen, därmed elimineras risken för sådant tänk på helgen. Man är ju trots allt vis av den erfarenheten ;) Från och med nu är det resultatet på vågen hos Viktväktarna som kommer att räknas som officiellt resultat.

Maten - Det finns en uppseglande bubblare till att sätta strategin ur spel. Två första semesterdagarna är jag och maken inbokade på 2-dagars spa där 3-rättersmeny ingår. En välbehövlig uppladdning, två barnfria vuxendagar! Jag har bestämt mig att äta det som bjuds, njuta med INTE överäta. Därefter är det tillbaka på rätt kurs, luncher kommer ersättas av Cambridge, alt middag ifall vi äter lunch ute på semestern. Men eftersom jag även räknar enligt Viktväktarnas system, är det möjligt att klara en hel dag utan Cambridge. Men jag kommer så ofta jag kan göra det enkelt för mig. Snabba kolhydrater och rena kolhydrater kommer att begränsas kraftigt. Jag kommer ersätta potatis, ris, pasta, bröd med sallad. Jag kommer att anteckna allt med med Viktväktarnas onlineverktyg, varje dag!

Träning - jag har lagt upp ett löpar-, läs joggingprogram som jag ska följa fram till Midnattsloppet, där målet är att jag ska springa milen under 60 minuter. Ett mål som jag för övrigt inte ens vet om det är realistiskt. Det kommer innebära en hel del intervallträning, som jag inte alls gillar. Och det krävs också att jag ökar på tempot när jag joggar, och inte som idag finner lämplig lunk och kör på. Minst tre gånger varje vecka ska jag också köra ett styrketräningspass, hemma, med kroppen som hjälp. Därmed finns ingen möjlighet att använda tiden som ursäkt eftersom jag redan är på hemmaplan.

Äntligen en stund över...

...att sätta sig här vid datorn och uppdatera bloggen, och avnjuta en kopp kaffe medan lilltjejen kollar på Bolibompa. Idag var jag uppe med tuppen, hade lite svårt att somna om så jag gick helt enkelt upp vid fem och städade. Har röjt bort kladdiga fingeravtryck i huset och går en ny, ren dag till mötes. Känns mycket bra!

Midsommarklänning har jag också valt. Det blev dock inte alls en sådan som jag föreställt mig att jag skulle ha, utan en enklare rutig omlottklänning från Bondelid. En ganska söt historia som faktiskt passar lika bra varma sommardagar som till fest. Går lika bra att matcha med lätta leggings, bara sommarben eller jeans. Först kom jag faktiskt hem med en riktigt cool axelbandslös blommig klänning med svart skärp till. Men insåg snabbt att den var för STOR (ja typiskt nog över bysten ;-) ) och att min halternecksolbränna absolut inte passade i den, så det var bara att lämna tillbaka. Men jag kände mig fin i provhytten och det var skoj att prova olika kläder.

Men det är konstigt hur det kan svänga, för igår var jag iväg på en liten klädprovarsväng till utifall att. Och då hade jag inte alls den där smala, fina känslan utan kände mig snarare uppblåst och smårund igen...trots att det inte hänt något från ena dagen till den andra. Så jag tar det som ett bevis på att det till stor del sitter i hjärnan :-)

Jag kör inte ren kur som jag egentligen hade tänkt göra ända fram till midsommar. Men det känns fantastiskt bra att kunna välja att vara med att äta lite, och fortfarande göra det i små, väl avvägda portioner. Jag njuter av att få äta riktig mat och känner mig inte alls sugen på sötsaker och andra onyttigheter. Det är en annorlunda känsla!

Igår var jag på Viktväktarna igen och vägde mig, och det visade på 1 kg minus sedan vägningen hos dem förra måndagen. Däremellan har jag ju befunnit mig i ketos och därmed också lite lägre vikt. Sen kunde jag givetvis inte hålla mig från att morgonväga mig, och blev positivt överraskad när vågen faktiskt visar samma som när jag avslutade ketosen.

Veckans resultat

Veckans resultat var helt klart bra, vågen visar 64.7, vilket ger ett BMI på 24,4 = normalviktig! Mot förra veckans vägning motsvarar det 3,1 kilo! Men då är det ju en hel del vätska eftersom jag var laddad med kolhydrater, men i vilket fall känns det underbart att äntligen kunna läsa 6 och 4 (!) på vågen. Gud vad jag längtar efter att se 5:an som första siffra. Även om kombinerad kur närmar sig, har jag inga som helst planer på att så av på takten utan istället ska jag skruva upp motionen till en högre nivå!

Jag har också träningsvärk idag, har jobbat med Paolo Roberto i två dagar. Otroligt vad man kan få upp flåset på den kvarten och samtidigt generera så mycket träningsvärk. Tack Paolo!

Idag ska jag också titta och prova midsommarklänning :-) Tidigare än jag planerat men det är enda chansen på hela veckan, till en liiiten kort barnledig stund. Mannen har mer än fullt upp på jobbet, och vi saknar all form av barnpassning i vår vardag. Men en liten stund är bättre än ingen stund, man lär sig att vara effektiv!

Jag är redo...

...för nästa utmaning. Inte redo som i att jag är helt lugn och inte ett dugg orolig över hur jag ska hantera tillvaron. Nej, snarare att jag känner att det börjar bli nödvändigt att lära sig hantera livet på kombinerad kur. Jag längtar faktiskt till att börja det livet, och det av flera olika anledningar:

1. Jag behöver mer energi för att kunna träna ordentligt, jag har ju ytterligare ett mål i sikte - Midnattsloppet. Jag får ställa in mig på att träna mig in i mål, givetvis med hjälp av god kosthållning.
   
   
2. Min mage - mår inte riktigt bra. Jag tolkar det som att den är "trött" på att bara matas med shakes (hoppas inte det är mitt medvetande som bara intalar mig detta som en ursäkt att få börja med maten)
   
   
3. Jag är rädd att om jag fortsätter ren kur efter midsommar, kommer jag inte klara semesterns utmaningar och därmed falla tillbaka i gamla vanor. Jag bedömer den risken som mindre om jag kombinerar maten, eftersom det då finns utrymme att planera in de sociala tillställningarna och maten inom ramen för viktminskningen.
   
   
4. Mitt humör - även om jag oftast känner mig stark och strålande glad, finns det många stunder då jag bara är en trött mamma, med dålig tålamod som går runt och känner sig hungrig och missnöjd. Det börjar märkas i familjen. Inget undgår äldsta dottern som gärna vill ha svar på allt, hon uppmärksammar varje dag att jag inte äter som resten av familjen och undrar varför. Summerat så jag tror att alla skulle må bättre av att jag deltog i familjens matliv, åtminstone vid den gemensamma middagen.
   

Det som följaktligen kretsar i mitt huvud nu, är främst tankar om hur jag ska lägga upp viktminskningen efter midsommar. Jag jobbar på att formulera en plan för det. Jag känner att det är av absolut största vikt att inte bara köra på och tänka att det ordnar sig längs vägen, för det har det aldrig gjort förr. Den niten ska jag inte gå på igen ;)

Med god planering kommer man i mål!

Det har varit en bra dag!

Tänk så lätt allting känns bara solen kikar fram. Hela tillvaron känns ljusare och mindre komplicerad, på alla plan. Inspirerad av vädret tog jag och minsta tjejen en cykeltur till mannens jobb, en tur på dryga 2,5 mil. Kändes mycket bra! CK förrådet är också påfyllt, en hel låda Kakao-mint.

Stora tjejen följde med en kompis hem, vilket lämnade en möjlighet till en mysig lässtund på balkongen. Jag har njutit i solen, och läst vidare på Boktjuven, en annorlunda skriven bok och mycket läsvärd.

Jag konstaterade för övrigt, lite nöjd, när jag passerade spegeln, att jag om en sisådär 5 kilo faktiskt kommer att kunna ha den efterlängtade bikinin även på stranden, och inte bara i skydd på vår balkong. Den kommer inte sitta perfekt, men det kommer vara en acceptabel utgångspunkt. Yippi!

Jag tror att jag befinner mig i ketos nu, visserligen fanns det ganska mycket energi under cykelturen, kände mig pigg och stark. Men annars känns tillvaron ganska lätt nu, ett svagt sug mot kvällen som jag avhjälpt med kolsyrat vatten och några mintpastiller. Nu ska jag avsluta med kakao-mint och iskross!

Sol, sol, SOL!!!

Jag känner mig som i extas i dag. Trots en riktig dålig natt där barnen vaknade om vartannat och jag först kände mig som en zombie när slog upp ögonen, känns tillvaron nu bara underbar. Bästa vädersajten visar på tre dagars strålande sol, och utanför bjuder dagen på blå himmel.

Här ska jobbas på tomten, och bättra på Greklandsbrännan som börjat falna. Och när lilltjejen sover middag ska jag avnjuta kaffe och god läsning i solstolen. Jag ska ta tillvara på dagen, och hålla mig sysselsatt :)

"Bara de förändringar som passar in i ditt dagliga liv kommer att fungera i längden."

Det citatet från boken tar jag med mig ut idag, när jag funderar över vardagslivet framöver och vilka förändringar som är realistiska att genomföra, vad är möjligt att passa in i min vardag?

Ett besök hos VV...

I morse blev jag övertalad av min vän att följa med till Viktväktarna. Har medvetet hållit mig undan därifrån de senaste fem veckorna, även om jag fortfarande planerar att gå i mål som guldmedlem. Det är främst deras jämviktstankar jag är intresserad av, för fram till målvikten kommer jag kombinera viktväktarnas mat med Cambridge. Varför överge ett vinnande koncept ;)

För tillfället räknar jag inte VV-vägning som något officiellt resultat. Men det kändes ändå jätte bra, för jag hade nått 5%-målet, fick en lite applåd och fick första "symbolen" som är ett måttband. 10%-målet är inte heller långt borta. Men nu väntar jag några veckor till innan nästa besök. Skulle känna mig alldeles för skamsen om jag minskat för snabbt i vikt, även om det är just viktnedgång man eftersträvar.

"Veckans viktiga" tog upp vikten av måttfullhet, att njuta med måtta. Där fanns ett förslag på en bröllopsmeny, eftersom det i dessa dagar råder bröllopshysteri i hela sverige. Såg riktigt läckert ut! Man kunde också läsa om Paula, som inför sitt bröllop lyckades med den storartade bedriften att gå ner hela 47 kilo. Och på vägningen idag, kom en medlem som varit målviktig i tre år, efter att ha gått ner 27 kilo. Hon såg så där supersund, fräsch och vältränad ut. Precis som man vill vara! Såg framför mig hur jag själv glider in där om tre år, vilken känsla ;)

En god morgon...

Det kändes härligt att vakna idag. Har just avnjutit en Kakao-mintshake, som för övrigt är min favorit. Ska fylla på med en hel låda till nu i veckan. Jag har en ny beslutsamhet, och känner mig stark och redo att köra ren kur fram till midsommar.

Jag har gått upp före familjen idag, och börjat röja i den vanliga röran. Det ger också mycket energi och jag känner mig duktig, jag ligger steget före.

Måldatum närmar sig...

...men det är en bra bit kvar på vågen. En snabb överslagsräkning talar sitt tydliga språk. Det visar att det verkligen inte finns utrymme för släpphänthet och lata dagar om jag ska ha en chans att nå mil målvikt i tid. Att datumet är just 11 augusti är ingen slump. Det är nämligen vår bröllopsdag, och då för tre år sedan gav jag mig själv löftet att jag skulle vara en målviktig fru. Inte ens inför bröllopet nådde jag den vikt jag utsatt mig att nå. I slutet av augusti är vi också bjudna på bröllop, och dit ska jag gå i en baraxlad klänning med stolta, snygga, bruna axlar. Jag vill dansa och svänga i min otroligt snygga klänning, och njuta av min nyfunna lycka. Och på måndagen efter det börjar jag jobba igen, efter två år hemma. Det vill jag också ska bli en nystart. Det ska vara en sund och välmående tjej som kliver in på kontoret, inte en småknubbig småbarnsmamma ;-)

MEN jag har trots alla goda avsikter, peppning och vad jag trodde motivation på topp, fallit för frestelsen. Igår efter en minst sagt utmanande dag med barnen, fann jag mig själv med handen i barnens godispåse. Det gick så snabbt, hjärnar överla med sig själv utan att fråga mig och på ett par sekunder var brottet ett faktum. Spontant kände jag mig fruktansvärt misslyckad, och stoppade i vanlig ordning i mig mer är nödvändigt. Det är alltså med laddade kolhydratförråd jag går denna dag till mötes. De gamla vanorna gjorde sig påminda. Men efter en långpromenad i regnet, alldeles allena, utan man och barn, hade jag rensat ut tankarna och lagt det bakom mig.

Jag försöker rannsaka mig själv och reflektera över varför detta händer, igen! Jag trodde att jag med den positiva känslan från förra veckans härliga sessioner i provhytterna, skulle ha fokus på topp. Istället tror jag att det är precis i detta stadium, jag de tidigare gångerna börjat släppa efter och sakta krupit uppåt i vikt. Dvs jag gillar det jag ser i spegeln, jag ser att det gett resultat och jag intalar mig att jag har kontroll på situationen och kan unna mig något. Jag tror att det är just den här känslan som fått mig att vackla i den svaga stunden. Jag behöver ha mina målbilder levande och påminna mig om vart jag är på väg, och hur gärna jag vill nå målet och framförallt hur jag kommer känna mig när jag är där. Jag känner och VET att denna gång är annorlunda, jag kommer att nå mitt mål.

Jag är medveten om mina svagheter och beteenden, och jag jobbar aktivt på att förändra den. Jag erkänner att jag har och har haft ett osunt förhållande till ätande. Att förändra gamla vanor tar tid och jag är beredd att de det tid - all den tid som krävs. Jag läste någonstans att det tar drygt två år, från att man nått målvikten, att förändra sitt beteende och att den nya livsstilen blir ett självklart sätt att leva.

Min resa är alltså fortfarande bara påbörjad, och kommer inte avslutas bara för att vågen visar en viss siffra. Det är NU denna resa i mitt liv SKA ske, inte någon annan gång. Och även om semestern närmar sig, och gamla hjärnspöken försöker göra sig hörda ("det är ändå för sen för denna sommar...", ska jag inte falla in i gamla "semestervanor" där jag släpper på allt och skjuter upp det till nästa år igen...Det är trots allt inte för sommaren jag ska bli smal utan för livet. Sommaren är bara den extra moroten! Och snart ska jag njuta av att fira midsommar i KLÄNNING, det ska bli underbart. :-)

Snart dags för ett träningspass, här ska joggas!!

Nollresultat

Vågen visar ingen förändring mot förra veckans vikt, vilket givetvis känns sådär. Men med handen på hjärtat, var det ganska väntat med tanke på mitt återfall och avsteg från planen. Jag ser det som att det tar en extra vecka mot målvikt istället. Jag har ändå bestämt mig för att köpa boken som jag skrev om i tidigare inlägg, kanske mer för att jag behöver den än är värd den. Bokus har bästa pris :)

Jag håller på att skriva ihop ett hemträningsprogram av enkla basövningar för hela kroppen, som jag kan köra igenom varje dag. Även om jag lovat mig själv att komma igång tidigare, har det inte direkt duggat tätt mellan styrketräningstillfällena. Och det är dags att tajta till kroppen på fler sätt än att bara gå ner i vikt.

Jag är stolt över mig själv som kom ut att jogga i ösregnet igår, även om det bara blev en kort runda och kroppen skrek efter energi. Jag vet att man ska träna lågintensivt, mycket mer orkar inte kroppen med men det är skönt att få upp blodcirkulationen ordentligt. Men fram till midsommar blir det ändå raska promenader i kombination med jogging istället.

Bli vän med din hjärna!

När man ska gå ner i vikt får man ofta höra att det bara handlar om att vilja det tillräckligt mycket. Men nu finns det ny forskning som visar att det nästan är tvärtom. Den menar att det med bara ren viljekraft är det nästan dömt att misslyckas. "För det är inte du som styr din hjärna - det är den som styr dig". Och säger den åt dig att äta, kommer du så småningom att göra det.

Så det smartaste för den som vill gå ner i vikt för gott, är att lära sig mer om hur hjärnan fungerar. Hjärnforskaren Martin Ingvar har tillsammans med Gunilla Eldh skrivit boken Hjärnkoll på vikten, och menar att det med rätt knep är ganska enkelt att sluta äta för mycket. Boken känns som ett absolut måste att läsa. Jag har reserverat den på biblioteket, men ska överväga att köpa den till mig själv :-)

Morgonstund har guld...

Efter en mycket sen kväll igår, unnade jag mig en skön morgonstund. Barnen fick titta på Bolibompa i sängen, medan jag ägnade mig åt senaste numret av ToppHälsa. Det är första gången jag läser tidningen, men redan efter ett par sidor känner jag att detta är en tidning som jag vill ha mer av. Den är fullmatad med inspiration och en riktig energiboost. Nu längtar jag inte bara efter att bli smal, utan även vältränad och stark! Och efter att sätta tänderna i massa grön, god och sund mat.

Bor man i Stockholm så kan man delta i deras eget lopp Topploppet, det låter fantastiskt kul! Och är man löptränad vore det en upplevelse att vara med och fira 10-årsdagen för Öresundsbron med att springa den halvmara som går över bron. Snacka om magnifik utsikt!

Det kommer bli dyrt...

...att vara smal! *ler*

Den senaste tiden, eller ja de sista 10 åren har jag alltid känt mig tvungen att köpa de plagg som sitter bra. Skulle ett plagg jag provar mot förmodan vara smickrande för min figur så kan jag inte motstå att köpa det. Jag rättfärdigar köpet med att det är SÅ sällan det händer. Och det är det ju också.

Under min tripp till hemstaden har jag fått mycket egentid, som jag ägnat åt att gå i affärer och prova kläder. Och det har varit en sådan angenäm upplevelse! Jag både ser och känner att min kropp är smalare. Jag kunde helt plötsligt prova kläder jag ville ha, inte bara begränsa mig till de som passar en rund tjej, de som döljer så mycket som möjligt, som ska ge sken av att jag är smalare än jag är, bara svarta kläder...Nej, jag provade alla möjliga och kläder jag väljer börjar sitta allt bättre, och jag vill ha, ha och HA!

Jag kan då inte låta bli att fundera över hur det kommer bli att handla kläder som normalviktig. Hur ska jag då begränsa mig? Jag kommer förmodligen att älska allt som jag provar, bara för att jag kan ha det. Det känns som att det kan bli dyrt, men roligt!

Tillbaka på hemmaplan...

Men inte så stolt över min instats som jag trodde jag skulle vara. Kämpar just nu med att återigen komma tillbaka i ketos! Och har haft några "återfall" då tålamodet varit i botten och suget tagit överhand. Men nu är jag hemma igen, drar lärdom och blickar framåt mot midsommar som blir första större delmål. Nu kan jag också skriva i bloggen igen. Även om jag har haft tillgång till internet till och från, är det aldrig ostört.

Jag borde egentligen ha fattat själv, åt vilket håll det barkade hän. Jag tillät mig själv att vara med och äta lite grillad kycklingfilé, dagen efter blev det lite mer kycklingfilé och rosévin. På det stora kände jag mig ändå nöjd, just då. Men söndagen, den långa hemresedagen med över 40 mil i bilen, gick det utför - eller rättare sagt jag föll in i gamla vanor. Halvvägs stannade jag hos svärmor och tänkte bara ta min shake, men föll in i tänket "jag har ändå redan ätit lite och förstört det så...", och därmed åt jag lunchen som bjöds. Men det värsta var att jag i bilen hem toppade hela kalaset med en chokladkaka!! Och väl hemma blev det smörgås eftersom "det ändå inte spelade någon roll".

Måndagen var jag fast besluten att ta bara mina shakes och vatten. Upprepade Kate Moss citat (det är så bra!). Men så bakade jag sockerkaka med barnen, och vips smakade jag av smeten. SÅ onödigt. Försökte rätta till det med en intensiv löptur, men energinivån var väldigt låg. Ett ypperligt bevis på att man inte ska utsätta sig för onödiga frestelser de första dagarna innan ketos.

Det positiva i det hela är att jag kan se mönstret, jag kan se att det är just vid den här tidpunkten jag tidigare gånger gett upp. Men det här är bara en liten krok på den här resan, det är egentligen ingen skada skedd, mer än att tilltron till min egen förmåga sviktade för en kort stund. Men jag är snart tillbaka på ren kur, och jag tänker INTE hoppa ur ketos en gång till, inte förräns jag är närmare målvikten.

Nu ska jag ägna kvällen åt att fundera på hur jag ska lägga upp morgondagen då jag ska bjuda en "bekant" på eftermiddagsfika. Jag tror jag kan klara mig undan med bara själva kaffet för egen del, utan att det verkar alltför misstänktsamt. Jag försöker också avstyra några sociala förslag jag fått, jag behöver hålla vägen (probelm)fri ytterligare några veckor innan jag är rustad för sådant :-)

Eh hrm…

Ja, trots att jag laddat för begravningen och stålsatt mig att klara det på bara mina shakes, får jag idag krypa till korset och erkänna att det gick sådär. Redan i bilen på väg dit, super sen, super stressad började tankarna komma. Det skulle nog gå bra, bara de inte serverar smörgåstårta! Jag har en svaghet för det, även om det var mååånga år sedan jag åt det. Sen gick det i ett, och halv tre hade jag fortfarande inte fått något tillfälle att i smyg skaka ihop en shake. (För att erkänna för mina supersmala, viktfixerade släktningar att jag åt Cambridge kändes som helt uteslutet. Åh vad de hade gottat sig åt det.) Så när vi anlände till minnesstunden, stod där givetvis två urläckra smörgåstårtor och väntade. Därmed åkte det ner en liten bit sådan, med mineralvatten till. Därefter bar det direkt av till lägenheten där vi skulle välja minnessaker, och det tog också sin tid. Först halv nio kunde jag ta min (efterlängtade) kakaomint shake.

Men jag straffar mig inte för det. Säger till mig själv att det gör ju knappast något för själva viktnedgången, utan det blir bara lite mer kämpigt med idag innan jag nått ketos, fast det känns inte som att det kommer vara något problem. Jag räknar med att snart vara där, och har fortfarande motivationen på topp.

Det kändes väldigt roligt, för mamma såg direkt att jag gått ner i vikt. Det är så härligt med de där kommentarerna, som ett yttre bevis att andra ser det. :-) Så idag njuter jag av min sommarkjol, nu när jag återigen kan komma i den. Underbara känsla!

Veckans vägning

Sådär, nu är veckans vägning avklarad. Vågen stannade på 65,8 kg, och nu ska jag inte väga mig förrän nästa vecka när jag kommer hem igen. Summerat blir det -3,5 kilo sedan förra veckan. Men två kilo är ju ren vätska så det räknas ju inte.

Nu väntar många mils bilkörning, som vanligtvis brukar ackompanjeras med coca cola och en påse bilar. Men denna gången blir det med en sportflaska vatten, samt en mineralvatten i handskfacket utifall att. Tror jag kommer ha möjlighet att uppdatera bloggen under veckan. Kommer ha med mig datorn, och tillgång till internet till och från.

Jag laddar väskan med massa motivation och en målbild av min midsommarafton! :-)