Hade glömt hur roligt det var...

Idag hämtade jag min cykel från servicen. Fick den i födelsedagspresent för fem år sedan, där emellan har det kommit två barn, och cykeln har fått finna sig i att stå nästintill bortglömd längst inne i förrådet. Till saken hör att vi har så litet förråd, men SÅ mycket saker att bara få ut cykeln är ett projekt i sig. Där inne har den fått stå ut med alla möjliga påtryckningar från kartonger, gräsklippare och leksaker, och den har mått därefter. Men nu äntligen lämnade jag in den på service.

Skulle bara provcykla lite för att se hur det kändes, och vips hade jag cyklat en mil i bara farten. Jag hade glömt bort hur fantastiskt roligt det är! Nu står den ute resten av sommaren (hoppas ingen tjuv tar sig in på tomten och sågar sönder trädgårdsstolen där jag låser fast den), så det är enkelt att ta sig en motionsrunda.

På cykelturen mötte jag också två tjejer av modell större, bärande på varsin pizza. Genast föll tankarna på hur jag skulle känna mig om jag gick där med kartongerna. Det hade inte skett utan att jag skämts lite. Jag skulle tänka att folk skulle titta på mig och tänka, "vad får dig att tro att du kan äta det där?", "det är precis sådana där vanor som gör att du ser ut som du gör". Jag har alltid känt att när vi större äter något onyttigt, gör man det med alla ögonen på sig, som att det är något förbjudet man stoppar i munnen. Och då tänkte jag att snart kommer jag kunna äta vad jag vill (absolut inte alltid), men om det någon gång händer kommer jag kunna sitta där utan de här tankarna. Som tur är, äter vi väldigt sällan sådan mat men ändå :-) Det var en mycket befriande tanke!

Fullt ös!

Min att-göra-lista inför resan till hemstaden, tycks vara precis hur lång som helst. Den har hållit mig sysselsatt hela dagen. Det är alltid med blandade känslor när jag ska resa iväg med barnen. Det är kul att komma bort, men det tar SÅ lång tid att återställa och komma ikapp när man väl kommer hem. Allt som ska packas upp, tvättas, sorteras in samtidigt som det redan är mer än fullt upp med barnen. Tur är ändå att det håller en sysselsatt och tiden, trots ren kur, går hur fort som helst. Det gäller bara att jobba på tålamodet, så man inte i en stund av sviktande sådant, springer raka vägen till godisskåpet ;-)

Den största utmaningen för tillfället är att jag fortfarande måste laga frukost, lunch, mellanmål och middagar till familjen. Med andra ord många tillfällen att frestas. Men så kom jag just på att, en fördel med att åka bort är att jag slipper just DET frestande momentet, härligt :-)

Jag har ju lovat mig sen tidigare, att inte ta ut något seger i förskott - den här gången. Men ändå sitter jag här just nu och brottas med tanken att skicka efter en midsommarklänning. Men jag vet ju inte ens om den kommer att passa, och det är ju inte roligt med ytterligare ett plagg som ler lite hånfullt åt mig i garderoben. Dessutom skulle jag ju njuta av känslan att prova ut en klänning när jag är i en smalare version. Men man blir ju bra sugen...

Jag har vittring...

Nu är snart en hel veckas ren kur avklarad. Summerat tycker jag det har gått hur bra som helst. Visst har det funnits stunder med hemskt dåligt humör och tålamod, stunder då frestelsen och hungern varit stor, men på det stora hela har veckan passerat hur snabbt och enkelt. Har det verkligen redan gått en vecka?!

Trots att jag lovat mig själv att inte väga mig dagligen, har jag ändå ställt mig på vågen lite oftare än tänkt. Nu stoltserar vågen med 66.0, vilket känns fantastiskt bra. Det är 0,6 mindre än bottennoteringen förra ren kur. Jag kommer väga mig igen imorgon och därefter blir det ny vägning måndagen efter. Denna gången blir det inga svårigheter att hålla det löftet eftersom jag inte kommer befinna mig på hemmaplan, och ha tillgång till en våg.

Det känns som jag har vittring på mitt smalare jag. Det är konstigt hur snabbt känslan kan svänga från ett kilo till ett annat. Nu kan jag ana hur bra det kommer att bli, byxorna sitter lite ledigare, topparna stramar inte kring armarna, magen är också mindre. Och det är en otrolig motivationshöjare. Just idag känns det som jag utan problem kommer kunna köra vidare till midsommar. Att jag ska befinna mig på bortaplan hela veckan känns inte heller som ett bekymmer. Det är familjen, och de vet om att jag äter Cambridge och kommer förhoppningsvis inte utsätta mig för några onödiga frestelser. För säkerhetsskull har jag påmint dem att de INTE ska fixa något extra för att jag kommer. Annars brukar det finnas gott om både fika och godis.

Begravningen känns inte heller som något jag oroar mig för i dagsläget. Planen är att ta svart kaffe, lägga upp en liten bit fika till mig samt till dottern. Sen tar jag över dotterns assiett när hon är klar...Mingla runt, jag har ju trots allt ett barn att hålla reda på. Jag har också åtagit mig att fota, så det är en ypperlig ursäkt att inte sitta still och äta. Förhoppningsvis märker inte någon annan att jag inte äter. Jag känner på mig att veckan kommer gå BRA! :-)

Fredagsmys...

Idag har känts si och så. Jag tror det beror på att det är fredag, och i det obligatoriska fredagsmyset som vi har i familjen. Då har barnen bestämt att vissa saker alltid ska finnas, som till exempel popcorn och blandade frukter som ska doppas i choklad.
Maken hade också handlat hem räkor, havskräftor, röra och avnjöt dessa med en iskall öl. Först kände jag mig deppig och irriterad för att jag inte kunde vara med och äta, men sen tog jag förnuftet till fånga. Det rör sig bara om några få veckor av hela mitt liv, och jag kommer ha många fredagar i framtiden att mysa med familjen. Och då kommer jag kunna äta och njuta med gott samvete istället för att sitta där med känslan av att jag egentligen inte är värd att unna mig någon guldkant på helgen, eftersom jag ändå är för tjock. Nej, snart kan jag i lagom avvägd mängd avnjuta festligheten, och känna att jag visst är värd det.

Samtidigt tänker jag lite på ovanstående resonemang. Redan här hör man att det är just maten som är det festliga, när det istället borde vara fokus på den mysiga familjestunden. Jag vill inte falla i fällan att vi bara firar med mat, även om just mat är det mest njutningsfulla som finns. Men jag vill inte heller leva ett liv där jag hela tiden undviker att sätta maten i fokus. Jag vill kunna leva ett balanserat liv, med ett njutningsfullt och sunt förhållande till mat där allt är tillåten, men givetvis inom ramar där den sunda livsstilen bibehålls.

Jag har bestämt mig!

Jag ska se till att få ut maximalt resultat av tiden fram till midsommar. Det får bli en hårdsatsning. Det innebär att jag också kommer lägga in en extra växel när det gäller motionen. Det blir väl inte hårdträning, för det behövs lite mer energi. Men cykling, promenad varvat med lätt jogging och hemmaövningar ska förhoppningsvis inte vara något problem alls. Därmed ska jag från och med nu prioritera träning före andra hushållssysslor här hemma, och inte som nu göra allt annat först och hoppas att det blir tid över. Jag är värd den tiden, det är en investering större än ett städat hem (det blir ju ändå aldrig välstädat med de små busfröna här hemma ... )

Redan nu anar jag en del utmaningar. Idag föreslog t ex. en bekant att vi ska komma över mitt i någon vecka framöver, och de ska bjuda oss på grillat. Jätte trevligt, verkligen...men jag våndas redan över hur jag skulle lösa en sådan situation. Det är inte de närmaste vännerna så jag vill inte riktigt berätta att jag går på Cambridge, känns fortfarande lite skamligt, som att jag egentligen inte vill erkännna att jag är ur form. Sen skulle det kännas jätte dumt att tacka ja till en middagsibjudan och väl där inte äta något. Mannen, som redan nått sin vikt, tycker att man inte får glömma bort att man ska ha ett liv under tiden. Och det är ju också sant MEN...Själv vill jag bara pausa under ren-kur-perioden, undvika alla jobbiga situationer och återuppta mitt sociala liv efter det. Jag måste helt enkelt utarbeta någon bra strategi för de kommande veckorna.

Ketosen närmar sig...

Jag tror att jag snart är i ketos, har lite äcklig smak i munnen och har faktiskt klarat middagslagningen galant. Bakade foccacia till middagen och semifreddo till efterrätt. Visst vattnades det lite extra i munnen när jag såg foccacian, den är verkligen min favorit. Det är lite ovant att laga middag utan att smaka på maten, man vet inte riktigt vad man serverar. Som tur är varken mannen eller barnen speciellt kräsna. Jag känner också att jag gärna vill laga saker som jag själv är sugen, så det är nog ingen slump att jag bakade foccacian. I ett svagt ögonblick tänkte jag till och med baka NonStop cookies med barnen, men den fällan har jag trillat i flera gånger förr (smeten är underbart god!) så jag tog förnuftet till fånga.

Jag har nästan helt bestämt mig att jag ska köra ren kur ända fram till midsommar. Som jag resonerar är det min bästa chans att komma i så bra form som möjligt inför semester. Visst, det är inte kortsiktighet jag eftersträvar MEN jag tror ju närmare målvikten jag är innan semestern, desto mer motiverad kommer jag vara att hålla den. Jag är rädd att om jag bara gått ner några futtiga kilon innan semestern, kommer jag falla för frestelsen, falla in i gamla mönster med tankar som "det är ändå ingen mening", "det är ju ändå så få kilon att det inte gör någon skillnad". Kort och gott, deppa och straffa mig själv för att jag inte kunde fokusera den korta tid det handlar om. Semester med dess utflykter, spontangrillningar och fester kommer vara en tillräckligt stor prövning ändå.

Jag försöker kämpa mot impulsen att ta ut segern i förskott. Det är annars min specialitet, köpa kläder i en lite för liten storlek för det kommer ju ändå sitta så bra till sommaren när jag gått ner i vikt. Sen ligger de där orörda i garderoben. Kan inte låta bli att snegla på alla fina klänningar som finns nu. Men jag ska INTE göra som tidigare utan unna mig en fin midsommarklänning dagen innan, och då ska jag förhoppningsvis vara ganska nära min målvikt. Yippi!

Andra dagen avklarad

Tänk ändå vad tiden går fort, andra dagen är redan till ända och det har gått förvånansvärt lätt idag. Visst har irritationen funnits där, tålamodet har verkligen inte varit på topp och det frestar på med barnens prövningar. Men jag har verkligen hållit mig själv sysselsatt, både i hemmet och med diverse ärenden under dagen. Var tvungen att kika tillbaka på tidigare inlägg, och se att imorgon förväntas vara den jobbigaste dagen. Ska in till jobbet för att sätta mig in i det nya uppdraget jag ska ha i höst. Det är förhoppningsvis bra att hjärnan får jobba på högvarv, eller mindre bra för koncentrationsnivån är låg och då hoppas jag inte att det slår tillbaka med ett invant godissug. I vilket fall så känns det mycket bra att veta, att det kommer troligen blir lättare redan efter morgondagen. :-)

Nya tag, åter ren kur!

Ja nu är semestern över, helgen med sedan länge planerade sociala aktiviteter ligger också bakom mig. Idag är dagen då jag hoppar på ren kur igen. Jag känner mig visserligen laddad och vill göra detta, men är så genomtrött och irriterad att jag inte kan hjälpa att undra hur det ska gå. Har klarat mig genom dagen, men magen har skrikit tom "ätätät". Har fått ta två sockerfria tuggummin för att hålla sugen i shack. Och nu ska man dessutom laga middag till familjen...

En av mina svaga sidor är att jag lätt hittar ursäkter för att göra avsteg från en uppgjord plan. Till exempel så hade jag planerat att dricka en shake till lunch varje dag på semestern. Inte en enda shake drack jag. Istället föll jag in i tänket att det inte gör någon skillnad ändå, jag är på semester, jag har rätt att njuta. Men jag är ändå glad, vi åt gott på olika grekiska restauranger utan att direkt frossa. Jag hade också sagt att jag INTE skulle väga mig när jag kom hem. Men efter att mannen ställt sig på vågen och knappt gått upp, kunde jag givetvis inte låta bli att göra samma sak. Och döm av min förvåning! Den visade bara på 0,2 hg plus sedan avfärd. Och med tanke på semesterveckan kände jag mig verkligen nöjd, därmed höjdes motivationen ett snäpp.

Nu måste jag bara fokusera komma tillbaka till ren kur! Jag ska försöka att hålla mig så sysselsatt som möjligt de kommande dagarna. Enda gången jag ska tillåta mig att hänga framför datorn, är när jag uppdaterar mig hur det går för de andra medkämparna och skriva av mig här! Nu ska här köras på! 32 dagar till midsommarafton, och av de dagarna ska jag se till att få ut det mesta som går :-)

Jag har sett min kropp!

Det är uppskattningsvis en 54 kilos kropp. Den är inte för smal eller senig men en kropp utan onödigt lullull. Inga extra valkar i midjan, och den röda bikinin sitter snyggt kring höfter och rygg. Den är inte perfekt eller topptränad, den kommer att ha sina skvavanker. Men det är den kropp jag tror att jag kan gömma under mitt lullull, jag kan ana den ibland men den har så länge varit gömd att man inte säkert kan veta.

Jag har också sett en annan kropp, tyvärr den som jag för tillfället bor i. Det känns inte som en angenäm syn, det är inte katastof så jag tänker inte låta mig deppa ihop på semestern bara för det. Hur lite man än önskar andra att vara ur form, känns det ganska skönt att det finns många andra småbarnsmammor som är katastrofalt ur form, jag är långt ifrån värst och det känns ändå bra för egot.

Jag skriver det här nu, nu när jag är här mitt uppe i semestern, för att jag ska kunna läsa det när jag kommer hem och komma ihåg vad jag vill och inte tappa fokuset. Det här ÄR absolut sista gången jag åker på en solsemester med den här kroppen. Inga mer bryenden om hur tjocka mamman ska se ut i familjealbumet, eller vilka kläder jag ska ha för att bäst ge sken av att jag är smalare än jag är. Jag vill inte längre begränsas av min kropp och mina tankar, jag vill ha en kropp som jag trivs med. Här har jag också insett, när jag i smyg kikat på andra som faktiskt är smalare, att de förmodligen också har komplex för sina kroppar, andra än vad jag har. Allt från otränade ben, små bröst, oproportionerlig kropp, celluliter. Det påminde också mig, att bara för att jag får den smalare kroppen jag drömmer om, innebär det inte att den kommer vara perfekt. Men den kommer vara en sundare version av mig, och jag tänker lära mig älska den som den är. Det resultatet som blir av mina sundare matvanor och träning kommer att vara jag. Oavsett om det blir med hängbröst, celluliter som inte går att bli av med eller slapp mage. Jag SKA lära mig älska och vara nöjd med det jag har. Andra som läser det kanske tänker, ”varför kan du inte lära dig älska din kropp nu?” Det är inte så att jag direkt lider av min kropp, bitvis är jag nöjd och glad med tillvaron och jag äter utan att tänka på min kropp. Men den är inte sund, det är inte en hållbar livsstil och för hälsan och mitt välbefinnande behöver jag bli av med övervikten först.

När jag kommer hem är det ren kur som gäller, tills jag är 3 kilo från målvikt. Det känns som tillräckligt nära för att kunna slutföra de sista finjusteringarna på kombinerad kur och jämviktskursen på viktväktarna.

Frågan är om jag kommer våga väga mig det första jag gör, jag tror jag väntar någon dag in på ren kur för att inte blir alltför nedslagen. Det är det vägning 1 dag per vecka som gäller!

Strax avfärd...

Nu tar jag en paus från bloggen, åker strax till flygplatsen. Hade först ambitionen att blogga lite från Grekland, men har inte haft tiden att sätta upp allting och så vet man aldrig vad datakostnaden för det landar på :-o Men om en vecka är jag tillbaka, med motivationen i topp! Nu ska här njutas av sol (förhoppningsvis) och bad!

Sommarkläder...

Idag fick jag faktiskt en dos av lite extra motivation när jag letade igenom sommarkläderna inför semestertrippen. Eftersom jag rensade väldigt hårt i garderoben i höstas återfanns inte så mycket, men det som fanns satt i ärlighetens namn lite si och så. Det blev plötsligt väldigt påtagligt att sommaren med dess lätta klädesplagg är närmare än man tänkt sig, det gav en extra behövlig kick inför semestern. Hemkommen från semesterresan är jag den första att hoppa på ren kur igen!

Packar och planerar...

Det är så olikt mig att börja packa flera dagar i förväg. Annars är jag en mästare på att planera vad jag ska packa, men underskattar alltid tiden det tar. En sann tidsoptimist med andra ord! Alltid irrar jag runt där i sista stund och packar sporadiskt ner saker jag kommer över, att jag sen glömmer något eller överpackar, är nästan mer än regel än undantag. Men jag ska försöka göra annorlunda den här gången, jag är nästan tvingad eftersom vi ska ha långväga nattgäster på torsdag, dvs dagen innan planet går.

Helgen med svärföräldrarna här, har jag ätit nästan som vanligt, och ingen Cambridgemat alls. Men det märks att det inte får plats lika mycket som tidigare. I lördags orkade jag inte ens smaka av godiset, så mätt kände jag mig efter räkorna. Ja det blev lite mer räkor än tänkt, jag åt mer än jag behövde och de sista räkorna var ren okynnesätning, men faktum är att det ändå var mycket mindre mängder än tidigare.

Men nu i veckan kommer jag äta två Cambridgemåltider om dagen, samt lite kött och grönsaker på kvällen.

Kombinerad kur...

Nej, det blev aldrig att jag kom in i ketosen. Gud så mycket svårare det var den här gången, jag tror semesterresan spelade in. Visste redan när jag bokade den att det inte skulle bli ren kur under semestern, och att jag skulle vilja återvända till ren kur efter semesterveckan. Då skulle det bli tredje gången, och nej...nu kör jag kombinerat denna veckan. Om inga planer ändras så lyfter planet på fredag. Eftersom frukost och 3-rätters på kvällen ingår, blir det Cambridge till lunch. Men jag kan inte räkna med någon nedgång under den veckan, utan målet kommer vara att bibehålla vikten jag har innan jag åker. Sen när vi kommer hem har jag hela 4 veckor som jag kan ägna åt REN KUR innan semestern drar igång. Och efter en semester i bikini räknar jag iskallt med att motivationen kommer att vara på toppform inför midsommar (klänningsdrömmen) och båtsäsongen.

Något som är skönt är att jag kommit igång med löpningen, eller ja för tillfället får det nog kallas jogging. Har sprungit tre gånger den här veckan. Vi har satt barnen i cykelkärran så har mannen börjat löpturen medan jag värmit upp på cykeln, och sedan har vi växlat. Mycket trevligt!! :-) Men det tanke på att jag ska springa Midnattsloppet i augusti, så är det HÖG tid att jag pinnar på.

Oj vad motivationen sjönk...

Fast egentligen borde det vara tvärtom, jag ska fokusera på att det ska bli tvärtom. Jag borde tänka att jag nu har en HEL vecka på mig att trimma formen lite extra. Men så typiskt mig tänker jag, "ingen mening att fortsätta ren kur nu när vi snart ska åka". Klassisk ursäkt för att börja äta istället. Familjen har bokat en sista-minuten-resa, där det ingår tre-rättersmeny varje kväll. Jag kan direkt säga att det blir ingen vecka med ren kur, även om jag innan beslutat att köra fram till den 22:a. Jag får istället köra vidare när vi kommer hem. Det var evigheter sen vi åkte på en solsemester, och har längtat efter familjetid. Och hur gärna jag än vill bli smal vill jag njuta av semestern med familjen, det lär nog dröja till nästa gång.

Det här gränslandet mittemellan är jobbigt, tycker jag, i alla fall denna gången. Och jag borde egentligen känna mig jättepeppad att komma in i det igen, eftersom det fungerar så otroligt bra när man kommer dit. Just nu brottas jag med mig själv att äta ren kur, eller kombinerat och ren kur efter semestern.

Inte i ketos än...

Nej, än är jag inte i ketos. Jag har varit så sjukt sugen på saker hela tiden. Har till och med tuggat sockerfritt tuggummi, några halstabletter och igår smakade jag av såsen som jag lagade till familjen. Visserligen saknar den nästan helt kolhydratet så skadan är inte så stor, men det känns ändå illa att jag gjorde det och inte kunde stå emot suget. Jag är inställd på att idag kommer vara den svåraste dagen *iiii*

Imorgon kommer svärföräldrarna och då MÅSTE jag vara där. Vill absolut ha hjälp av de dämpade hungerkänslorna för att stå emot allt de kommer vilja äta. Mannen tyckte dessutom att jag kan äta lite på lördag kväll för att vara social, en kycklingfilé och sallad...inga kolhydrater. I vanliga fall brukar jag alltid trilla dit för sådana förslag. Som att om det är han som föreslår det, vet jag att det är ok...för han tycker bevisligen om mig som jag är...ändå. Men jag ska inte äta i helgen! Och jag måste verkligen lägga av med skuldkänslorna, att äta bara för grupptrycket när det helt går emot de mål jag vill uppnå.

Idag ska jag ta barnen i cykelkärran och cykla på utflykt till en bondgård. Det blir lite vardagsmotion :-)

Jobbigt...

Det här är nog nästintill att betrakta som första dagen på ren kur, eftersom jag inte började direkt på måndagsmorgonen som jag tänkte mig. Ush vad jobbigt det känns just nu. Känner mig sugen och hungrig på allt möjligt och har svårt att hålla tankarna borta från mat. Jag har till och med tagit ett sockerfritt tuggummi. Att hoppa mellan ren kur och gamla vanor är inte direkt något jag rekommenderar. Och jag kan också ärligt säga att jag inte är redo att äta kombinerat än, utan jag måste köra på med ren kur tills jag närmar mig målvikten och först då börja äta lite vanlig mat igen. Planen nu är att det blir lite mer än två veckors ren kur. Och ligger jag inte bra till, får jag överväga att fortsätta lite till. Men då blir det svårt med planerna som jag har för den 22:e maj. Vill jag ändå äta något får jag ta med egen mat utan kolhydrater, så jag stannar kvar i ketos.

Men det är bara att fokusera, tänka framåt...måste komma in i ketos innan fredag då svärföräldrarna kommer hit. Annars kommer jag aldrig att överleva helgen ;-)

Åter till ren kur!

Idag är det dags igen, tre dagarns nedräkning till ketosfasen...ujuj.

chiliconcarne, ris, kaffe, almond tårta, lax med pasta, bröd, smör, ost, vitt vin, rött vin, drink, godis, chips, bröd, marmelad, yoghurt, juice, skaldjussoppa, mer bröd, smör, ost, kaffe, bilar, choklad, pizza och coca-cola"

Vet inte om jag kan säga att det balanserade ätandet i helgen verkligen ägde rum. Jag åt utan att tänka, men det var visserligen inget frosseri som innan. Jag åt av allt som bjöds utan några betänkligheter eller samvetskval, precis som jag tänkt göra. Det blev både det ena och det andra. Fast jag blev snabbt mätt, och det kändes faktiskt inte så härligt med mat som jag hade föreställt mig. Speciellt godiset var inte vad vi förväntat oss, det sa vi både jag och min man. Det kunde vi faktiskt ha varit utan. Men vanans makt är ändå stark, så suget fanns ändå där och det tog mig en hel dag längre än jag hade tänkt mig för att hoppa tillbaka på ren kur.