Idag hämtade jag min cykel från servicen. Fick den i födelsedagspresent för fem år sedan, där emellan har det kommit två barn, och cykeln har fått finna sig i att stå nästintill bortglömd längst inne i förrådet. Till saken hör att vi har så litet förråd, men SÅ mycket saker att bara få ut cykeln är ett projekt i sig. Där inne har den fått stå ut med alla möjliga påtryckningar från kartonger, gräsklippare och leksaker, och den har mått därefter. Men nu äntligen lämnade jag in den på service.
Skulle bara provcykla lite för att se hur det kändes, och vips hade jag cyklat en mil i bara farten. Jag hade glömt bort hur fantastiskt roligt det är! Nu står den ute resten av sommaren (hoppas ingen tjuv tar sig in på tomten och sågar sönder trädgårdsstolen där jag låser fast den), så det är enkelt att ta sig en motionsrunda.
På cykelturen mötte jag också två tjejer av modell större, bärande på varsin pizza. Genast föll tankarna på hur jag skulle känna mig om jag gick där med kartongerna. Det hade inte skett utan att jag skämts lite. Jag skulle tänka att folk skulle titta på mig och tänka, "vad får dig att tro att du kan äta det där?", "det är precis sådana där vanor som gör att du ser ut som du gör". Jag har alltid känt att när vi större äter något onyttigt, gör man det med alla ögonen på sig, som att det är något förbjudet man stoppar i munnen. Och då tänkte jag att snart kommer jag kunna äta vad jag vill (absolut inte alltid), men om det någon gång händer kommer jag kunna sitta där utan de här tankarna. Som tur är, äter vi väldigt sällan sådan mat men ändå :-) Det var en mycket befriande tanke!
3 kommentarer:
Vad härligt det låter att svischa fram på cykeln och kombinera nytta med nöje. Helt klart ett tecken på ditt nya hälsosamma liv.
Du beskrev exakt det som jag många gånger har tänkt: hur skamfullt det är att äta något onyttigt när man är överviktig. Jag har också alltid skämts lite när jag har gått genom bostadsområdet med en pizzakartong eller radat upp godis, chips och glass på butikens varuband. Ibland har jag till och med plockat ihop en påse äpplen i samband med sådana inköp, för att signalera att jag är nyttig _egentligen_. Alla dessa tankar om hur andra ser föraktfullt på mig har lett till att jag ätit i smyg. Jag kan vara måttfull framför andra, men sedan ätit desto mer när ingen ser på. För man vill ju inte att folk ska tro att man är onyttig (precis som att det inte syns, liksom). Det var hur som helst en mycket intressant reflektion, och jag delar din slutsats om att det ska bli oerhört befriande att kunna äta utan att känna skam.
Tänk så lika man ändå är i sina vikttankar. Gud så många gånger jag gjort precis det du skriver, köpt något nyttigt samtidigt för att skyla det onyttiga man lägger upp på kassabandet. Jag tänker också ganska ofta på hur jag lägger upp varorna, sprider ut onyttigheter så de inte ska märkas. Eller placerar dem strategisk _efter_ allt nyttigt så de först ska se det hälsosamma. Och de gånger jag köpt något fika till bara mig, köper jag alltid en bit extra för att det ska se ut som jag ska fika med någon annan...inte själv. Ja, och så slutar det alltid på samma sätt - jag äter två istället för en bara för att det skulle _se_ bättre ut på affären.
Med vad vi ska må bra av att bli av med den skamfyllda känslan!! :-)
Och snart blir det verklighet!
Måste bara säga att du är verkligen inte ensam om det där med två fikabröd heller. Haha, jag har aldrig erkänt det för någon, men precis så har jag också gjort. Jag har utvecklat rätt kreativa strategier för att framstå som nyttig framför andra, men vem är det jag lurar i slutändan?
Skicka en kommentar