Jag har sett min kropp!

Det är uppskattningsvis en 54 kilos kropp. Den är inte för smal eller senig men en kropp utan onödigt lullull. Inga extra valkar i midjan, och den röda bikinin sitter snyggt kring höfter och rygg. Den är inte perfekt eller topptränad, den kommer att ha sina skvavanker. Men det är den kropp jag tror att jag kan gömma under mitt lullull, jag kan ana den ibland men den har så länge varit gömd att man inte säkert kan veta.

Jag har också sett en annan kropp, tyvärr den som jag för tillfället bor i. Det känns inte som en angenäm syn, det är inte katastof så jag tänker inte låta mig deppa ihop på semestern bara för det. Hur lite man än önskar andra att vara ur form, känns det ganska skönt att det finns många andra småbarnsmammor som är katastrofalt ur form, jag är långt ifrån värst och det känns ändå bra för egot.

Jag skriver det här nu, nu när jag är här mitt uppe i semestern, för att jag ska kunna läsa det när jag kommer hem och komma ihåg vad jag vill och inte tappa fokuset. Det här ÄR absolut sista gången jag åker på en solsemester med den här kroppen. Inga mer bryenden om hur tjocka mamman ska se ut i familjealbumet, eller vilka kläder jag ska ha för att bäst ge sken av att jag är smalare än jag är. Jag vill inte längre begränsas av min kropp och mina tankar, jag vill ha en kropp som jag trivs med. Här har jag också insett, när jag i smyg kikat på andra som faktiskt är smalare, att de förmodligen också har komplex för sina kroppar, andra än vad jag har. Allt från otränade ben, små bröst, oproportionerlig kropp, celluliter. Det påminde också mig, att bara för att jag får den smalare kroppen jag drömmer om, innebär det inte att den kommer vara perfekt. Men den kommer vara en sundare version av mig, och jag tänker lära mig älska den som den är. Det resultatet som blir av mina sundare matvanor och träning kommer att vara jag. Oavsett om det blir med hängbröst, celluliter som inte går att bli av med eller slapp mage. Jag SKA lära mig älska och vara nöjd med det jag har. Andra som läser det kanske tänker, ”varför kan du inte lära dig älska din kropp nu?” Det är inte så att jag direkt lider av min kropp, bitvis är jag nöjd och glad med tillvaron och jag äter utan att tänka på min kropp. Men den är inte sund, det är inte en hållbar livsstil och för hälsan och mitt välbefinnande behöver jag bli av med övervikten först.

När jag kommer hem är det ren kur som gäller, tills jag är 3 kilo från målvikt. Det känns som tillräckligt nära för att kunna slutföra de sista finjusteringarna på kombinerad kur och jämviktskursen på viktväktarna.

Frågan är om jag kommer våga väga mig det första jag gör, jag tror jag väntar någon dag in på ren kur för att inte blir alltför nedslagen. Det är det vägning 1 dag per vecka som gäller!