måndag, maj 31, 2010

Fullt ös!

Min att-göra-lista inför resan till hemstaden, tycks vara precis hur lång som helst. Den har hållit mig sysselsatt hela dagen. Det är alltid med blandade känslor när jag ska resa iväg med barnen. Det är kul att komma bort, men det tar SÅ lång tid att återställa och komma ikapp när man väl kommer hem. Allt som ska packas upp, tvättas, sorteras in samtidigt som det redan är mer än fullt upp med barnen. Tur är ändå att det håller en sysselsatt och tiden, trots ren kur, går hur fort som helst. Det gäller bara att jobba på tålamodet, så man inte i en stund av sviktande sådant, springer raka vägen till godisskåpet ;-)

Den största utmaningen för tillfället är att jag fortfarande måste laga frukost, lunch, mellanmål och middagar till familjen. Med andra ord många tillfällen att frestas. Men så kom jag just på att, en fördel med att åka bort är att jag slipper just DET frestande momentet, härligt :-)

Jag har ju lovat mig sen tidigare, att inte ta ut något seger i förskott - den här gången. Men ändå sitter jag här just nu och brottas med tanken att skicka efter en midsommarklänning. Men jag vet ju inte ens om den kommer att passa, och det är ju inte roligt med ytterligare ett plagg som ler lite hånfullt åt mig i garderoben. Dessutom skulle jag ju njuta av känslan att prova ut en klänning när jag är i en smalare version. Men man blir ju bra sugen...

2 kommentarer:

M sa...

Ja, snacka om fullt ös! Fullt ös mot MÅLET, dessutom. Genom att slippa laga mat, och därmed ha en riskfaktor mindre, kommer du att klara detta galant!

Tänk att det är juni imorgon... Den månad som man ser fram emot mest av alla årets månader, men som, åtminstone för mig, brukar betyda viktångest mitt i allt det underbart somriga. Men i år blir det annorlunda, Sunkiss! I år blir det en underbar sommar. Och med din målmedvetenhet kommer du att, när tiden är inne, kunna klicka hem din ljuvliga midsommarklänning.

Lycka till med vägningen och den fortsatta reseplaneringen!

Sunkiss sa...

Ja juni månad, brukar vara den första riktiga ångestmånaden, då man inser att man skulle ha gjort något åt vikten tidigare, och nu är det nästintill för sent. Jag brukar göra ett halvhjärtat försök några veckor, sen kapitulera inför semestern. Unna mig hejdlöst och samtidigt lova mig att _nästa_ sommar ska bli den smala, härliga sommaren. Min sommar!

Och i sommar SKA det bli vår sommar :-)