Räddad av andra medkämpare

Jag längtar tillbaka till ren kur! Det var fantastiskt att få äta en bit grillad kycklingfilé och lite sallad till. Men nu sitter jag här på kvällen med ett enormt sug på vad som helst. Jag har fått brotta ner mig själv mentalt flera gånger för att inte rusa ut i köket och rensa barnens överblivna lördagsgodis, eller att tina upp en av de där bullarna jag suktat så mycket efter. Men så läste jag en kommentar på en annan blogg "Känslan av att vara smal smakar bättre än något annat..." och det är så sant som sagt! Det var det som behövdes för att snäppa upp mig och inte falla för frestelsen den här gången. Tack!

Mini-upptrappning

Eftersom jag ska äta helt vanligt när vi åker bort på lördag, ska jag göra en miniupptrappning. Väntade in i det sista för jag ville äta ren kur så länge som möjligt, men ikväll blir det 100g protein. Och i morgon blir det likadant fast med lite grönsaker till.

Idag har jag varit förbi konsulenten och inhandlat lite mer shakes. Det blev faktiskt Kakaomint för hela slanten, har inte tröttnat på den än och det är verkligen min absoluta favorit. Men till middag kör jag alltid en varm soppa. Jag har börjat toppa skummet med lite svartpeppar och salladskrydda. Det blir perfekt portionerat lite till varje klunk, med den toppingen kvalade kycklingsoppan in som en ny middagsfavorit!

Passade även på att höra med konsulenten om mina utslag. Hon sa att det kan bli så ibland när det är så mycket som rensas ur kroppen, men att det brukar försvinna. Faktiskt så är det bara lite grann kvar på ena armen, så det stämmer säkert det hon säger. Hon tyckte också att det bara var att köra vidare med ren kur efter helgen, så på måndag är jag åter tillbaka! Då blir det säkert tre småjobbiga dagar igen, men jag klarade ju det första gången så det ska säkert inte vara några problem den här gången heller.

Men idag har hjärnspökena varit mer aktiva än vanligt, jag gissar starkt att det beror helgen som närmar sig. Den inre lilla elaka rösten som inte alls tänker på mitt bästa, säger saker till mig som att "ja men vad gör det i det stora hela om du skulle äta lite mer redan idag", "en liten godisbit redan imorrn gör ju ingen skillnad, eller hur?" osvosv. Den rösten som jag alltid lyssnat på för att övertyga mig om att det är helt ok att unna mig saker även om det går tvärtemot mitt mål. Men jag känner igen den, och att ge efter för den vore att göra likadant som jag har gjort alla andra gången. MEN jag känner mig frestad, ahhh men vi vet ju att det inte kommer vara lätt alla dagar.

Men en annan härlig sak är att jag har TRÄNINGSVÄRK! Tacka Paolo och M för det! :-D

Mental tortyr...

Om inte detta kallas att plåga sig själv så vet jag inte vad det är ;) Fattar inte varför jag ens utsätter mig för det, men jag gillar ju att baka och barnen att hjälpa till. Jag har hitills upplevt det som ganska njutningsfullt att laga saker jag gillar, även om man inte själv fått smaka. Men jag får erkänna nu i efterhand att bullbaket idag inte var någon bra idé. Vi bakade ett recept hur Leias kokbok "Piece of cake", och fyllning är kardemumma som jag är så otroligt svag för. Bullarna luktade och såg dödligt goda ut, och jag var på dåligt humör i flera timmar. Antagligen just på grund av bullbaket :-) Men jag klarade i alla fall utmaningen galant!

En bra dag med motion...

Ja nu har vi anledningen till att man INTE ska väga sig VARJE dag. Så fort jag skrivit att jag gick ner 3 hg per dag, så blev det 2 den följande dagen. Och idag visade vågen bara på 1 hg mindre än igår. Hade jag bara vägt mig en gång i veckan hade jag sluppit tänka på det. För nu kommer tankar som 1 hg minskning per dag, blir ju inte ens ett kilo i veckan. Och då kan man ju lika gärna äta mat och viktminska. Men 1 hekto är ju fortfarande 1 hekto, hela 100g smör och det är ju inte heller dåligt. Skulle jag dessutom viktminska genom att bara äta skulle jag troligen inte ens ha ett snitt på 0,7 kg per vecka. Så nu ska jag försöka hålla mig från att väga mig jämt och ständigt, och bespara mig från onödig huvudbry.

Inspirerad av andra medkämpare så började jag dagen med att ta en långpromenad med lilltjejej i vagnen. Enligt Endomondo blev det hela 8,6 kilometer. Och jag dammade av boken jag gav till mannen för något år sedan, "Träna en kvar om dagen med Paolo Roberto", som innehåller massa övningar och 12 hemträningsprogram. Jag får erkänna att det kändes motigt att läsa igenom programmet och börja med att slå upp varje övning för att se vad som menades. Speciellt när jag läste upphopp, åh nej! Det finns en anledning till att jag går under namnet familjens klumpeduns, och det beror INTE på de extra kilona...;-) Men sen tänkte jag, det är ju träningen som blir av som räknas. Skulle man kunna tänka sig i form, vore jag redan superfit. Så när lilltjejen sov gjorde jag mina första 15 min per Paolo, och avslutade med en kakaomint shake! Jag tror det blir träningsvärk...

EXTRA PEPP
Mannen hade sett att jag rivit ut en annons för tandblekning, och han lovade att betala den om jag når min målvikt (han har ju varit med förr om man säger så...), så nu har jag ytterligare något att se framemot.

Underbara dag!

Idag har jag haft en alldeles underbar familjedag, vi var alla lediga och åkte till badhuset. Tänkte nästan kalasa på en Cola light, men stoppades av mannen vilket bara är bra. Det skulle förmodligen bara trigga igång begäret efter mer sötsaker. Och när resten av familjen åt hamburgare på BurgerKing sippade jag på kolsyrat vatten. Det var faktiskt ingen svårighet alls att motstå. Jag fick också en nyttig påminnelse om att jag bara just startat den här resan. För det spelar ingen roll hur mycket smalare jag kände mig när jag klädde på mig kläderna i morse, för iklädd i bara bikini blir det så absolut, totalt och tveklöst uppenbart att det är en bra bit kvar. Gud vad jag kände mig fluffig och ur form, men jag har också bestämt att det ska inte hindra mig från att ha roligt! Åkte alla vattenbanorna och lekte med barnen, men får ju ändå erkänna att det var ganska befriande att det var så lite folk där ;-)

Just nu dividerar jag fram och tillbaka om jag ska återgå till ren kur efter den kommande helgens avsteg. Jag är lite rädd för upptrappningen när man inte har hjälp av de dämpade hungerkänslorna. Dessutom har jag inte något socialt inplanerat förrän 22 maj, ja förutom besök av svärföräldrarna men svärmor kör själv Cambridge titt som tätt.

Igår när jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag till min fasa utslag på underarmarna, torra små röda prickar. Även en antydan till likadant i ena knävecket. Och vad tänker jag då? Jaha, min kropp trivs inte i ketos, en anledning till att äta igen, en anledning som dessutom är utanför min kontroll, alltså inte mitt eget misslyckade. Gott det ska bli! Men snabbt rättade jag mig själv och insåg att det vore riktigt tråkigt om jag skulle få ge upp ketosen av en sådan anledning, nu när det går så bra. Sen låg jag vaken och ojade mig över det, drömde mycket skumma drömmar på temat. Tänk att hjärnspöken är så stora på kvällen, för att på morgonen helt ha försvunnit. Ja visst, utslagen är fortfarande kvar när jag vaknade men i övrigt mår jag alldeles utmärkt och självklart kör jag vidare ett tag till! Men jag ska ändå kolla av vad konsulenten säger, kanske är världens vanligaste biverkning.

Veckans vägning

Jag väger mig ju flitigt men det är ändå måndagars vägning som jag "räknar" för resultatet. Den gör jag hos Viktväktarna. Det var faktiskt med lite nervösa steg jag gick dit idag. Jag äter ju inte direkt enligt deras metod för tillfället och konsulenten kan vara ganska barsk om man går ner för mycket på en vecka, alltså mer än de 1 kg som de rekommenderar. Jag kände mig som ett barn som stoppat händerna i karamellburken och snart ska bli påkommen.

Och mycket riktigt så var konsulenten mycket förvånad när hon läste av resultatet -3,3 kilo. Hon räknade flera gånger, och jag skyndade mig med att försöka släta över resultatet. Att förra helgen var en riktigt onyttig helg, och att det då dessutom var "fel" vecka i månaden. Hon sa att med de är fina resultaten kan jag kanske inte vänta mig någon större viktnedgång nästa vecka, och det gör mig ju inte mindre pirrig för att gå dit! För om det pågår flera veckor i rad blir det ju misstänksamt. Men nu till helgen ska jag ju göra avsteg från Cambridge när vi åker bort, och räknar då med att lägga på mig vätskan igen...så jag kanske ändå vågar mig dit på måndag. haha

Men hur som helt, jag är jätte nöjd över resultatet! Ser att vikten för tillfället rör sig ner ungefär -3hg för varje dag, ingen dum start!

Jag klarade också ett planeringsmöte med några andra mammor utan att ta något av fikabrödet som serverades. Fast jag kände ändå ett stygn av dåligt samvete. Hon hade bakat sockerkaka, dukat fram kakor och verkligen ansträngt sig. Och så var det flera som avstod. I vanliga fall hade jag ätit någon extra bit bara för att visa hur mycket jag uppskattade ansträngningen, och givetvis för att jag är en gottegris. Ja faktiskt så är nog det där första inte ens sant, jag hade nog använt det som en ursäkt för mig själv att ta någon ytterligare bit. Så det värkte lite i mitt hjärta, men jag kan inte sympatiäta om jag ska nå mitt mål. Det är slut på det, jag måste sätta mig själv främst i det här valet. Men innan jag gick var jag nästan på väg och ursäkta mig och berätta att jag åt Cambridge, men kunde inte riktigt med att "avslöja" det för de ganska ytliga kontakterna.

Känner mig smalare!

Helt otroligt vad som kan hända på en vecka. Jag tycker redan att mina ben ser smalare ut. Mina kängor satt inte alls åt idag, och jag kunde ha mina smala svarta byxleggings som jag inte använt på ett halvår. Det känns jätte roligt att redan se lite resultat. Det är en bra påfyllnad av motivationslagret :-)

Igår höll jag nästan på att falla för frestelsen att börja trappa upp redan på måndag istället för på torsdag som jag planerat. Mannen ska nämligen börja äta lite protein till kvällsmålet, och om man fortfarande utesluter alla kolhydrater kommer man fortfarande vara i ketos, och borde därmed ändå få fina resultat. MEN i morse insåg jag att det beteendet skulle vara att göra som jag alltid gjort, alltid ändra planerna när jag gått ner några kilon. Jag har ju bestämt att köra ren kur fram till torsdag, då är det också det jag ska göra.

Idag har jag både hunnit med husvisning, sjukhusbesök med lilltjejen (som fått öroninflammation IGEN), bakat fyra brödlimpor och tre banankakor. Utan att smaka på minsta smula, jag känner mig så stolt över mig själv. Men visst, brödet ser fantastiskt frestande ut. Men var sak har sin tid, tids nog kommer kosten innefatta även bröd och jag kan faktiskt vänta!

Nu är jag sugen...

...på lite allt möjligt. Men jag har druckit lite dåligt med vatten under dagen, och utsatts för diverse frestelser som barnens lördagsgodis. De är så givmilda och trycker upp dem i ansiktet och säger "vassegod". Och nu när jag städade upp en omkullvält popcornskål, kände jag verkligen hur gott det skulle vara med lite krispiga, goda, salta popcorn. Men det hela jag ju också bero på att det är lördag och de dagarna brukar alltid ha guldkant i form av extra god mat och godsaker. Sådana vanor sätter ju djupa spår *suck*

Nu ska jag ta sista soppan för idag, kolsyra lite vatten och hoppas att sugen försvinner. Jag har i alla fall inga svårigheter att motstå det, men jag hade helst velat slippa känna det överhuvudtaget.

Njutningsfullt att minska i vikt?

En av de viktiga sakerna som man pratar om på Viktväktarna är att det ska vara njutningsfullt att gå ner i vikt. Om även resan till målvikten, som i sig är en livsstilsförändring, innebär att man inte behöver avstå från god mat, är chanserna större att man lyckas och inte faller tillbaka i gamla hjulspår.

Resan mot målvikt med Cambrigde är inte njutningsfull, och jag funderar hur det kommer bli när man väl börjar få äta mat igen. Jag hoppas och tror att man kommer vara så nöjd och motiverad av resultatet att man därigenom verkligen suktar efter den sunda maten och gör bra val. Men en liten tanke gnager inom mig, jag hoppas att det inte blir så att man så hett längtar efter ALLT som man inte kunnat äta, att man börjar unna sig både det ena och andra, och kanske till och med frossa i onyttigheter. Hemska tanke!! Men för att lugna mig själv på den punkten, så kommer jag ju då ha viktväktarna alla falla tillbaka på. När jag når målvikten ska jag fortsätta med deras jämviktsprogram och äta enligt det, och till slut bli Guldmedlem! YES! Men i det långa loppet vill jag ha anammat en livsstil som är sund och som gör att jag kan bibehålla vikten livet igenom, utan att behöva räkna vare sig points, kalorier eller GI.

Härligt soligt väder!

Idag bjuds det på soligt väder! Det ser åtminstone alldeles underbart ut nu när jag sitter här inne, hoppas att det blir lite varmt och skönt på tomten där det är lä. I så fall ska jag och barnen röja upp lite på uteplatsen, och när minstingen sover jag ska njuta en stund i solen med nya PS!

Det går jätte bra att stå emot suget, men de där minttabletterna som man kan köpa knapras nog lite väl flitigt för att vara helt hälsosamt! ;) Bjuder barnen på all den mat jag själv skulle vilja ha. Tur att mannen också kör Cambridge, annars skulle det nog vara så mycket svårare. Men snart är han klar, och då fortsätter jag på egen hand...men det SKA gå det med!

Idag visade vågen 67,7, känns underbart när det tickar ner så fort! Men jag vet att jag borde hålla mig till att endast väga mig på min vägningsdag som är måndagar. Av erfarenhet brukar jag bli lika nedslagen av plusvikt som jag blir motiverad av en minussiffra. Då är risken för "återfall" mycket större :-( Men den här gången känner jag mig grymt peppad att nå målet! Och det känns som det är i sikte, bara jag håller mig till min plan!

Nu känns det lätt!

Det går fortsatt bra. Den jobbigaste dagen var ändå i onsdags, redan igår kändes det lättare. Jag klarade till och med av ett lång pass i köket igår. Lagade både pannkakor, lasange, kokade marmelad och bakade muffins med jordgubbar i med barnen UTAN att ens slicka på fingret en ända gång. Detta är verkligen kors i taket för att vara mig, det gick hur bra som helst att stå emot suget...eller rättare sagt jag kände inget sug. Helt OTROLIGT! :-) I morse visade vågen 68,1, det är 2,5-3 kg mindre sedan start. Även om det mesta hittills består av vätska så är det ändå en kick att ställa sig på vågen och se siffran!

Så nu är planen att fortsätta äta "ren kur" fram till nästa torsdag. Då blir det 100g protein, och fredagen även lite grönsaker till. För på lördagen ska vi resa bort till vänner vi inte träffat på 1,5 år, och då kommer jag göra ett avsteg helt och äta vanligt en kväll. Inser att det inte är optimalt och är väl medveten om att det kan vara några tuffa dagar därefter, men jag känner ändå den sociala "pressen" för jag vet hur mycket de kommer fixa för att vi kommer.

Dag 3 på ren kur

Denna dagen ska enligt de flesta vara den jobbigaste. Och får jag jämföra dagarna så tycker jag nog också det, men det är samtidigt så mycket lättare än jag föreställt mig. Men allting luktar så underbart idag, passerade till och med en tjej på biblioteket som hade (för mycket) god luktande parfym och till och med då kände jag mig hungrig.

Jag hoppas innerligt att det ändå kommer att lätta tills imorgon, och att jag ska komma in i det där stadiet som alla beskriver som enkelt.

Fortsätter bra...

Idag är det dag2, eller 2,5 hur man nu ser det. Vet inte riktigt när jag förväntas hamna i ketos eftersom söndagen hade en vanlig frukost som fyllde på kolhydratförrådet. Det går fortfarande ganska bra, ja visst är jag lite småhungrig emellanåt. Men suget har inte varit alltför stort, jag har till och med besökt mataffären idag. Visst vandrade jag runt ganska länge bland hyllorna, men det var inte värre än att jag kunde hålla mig ifrån suget.

Däremot så har jag en enorm längtan att uppehålla mig i köket, jag har tankar om vilken mat jag borde laga till barnen, att jag ska baka lite gott bröd...till barnen. Passa på att göra den där marmeladen som jag så länge tänkt på. Men erfarenheten säger mig att jag ska tillbringa så lite tid som möjligt i köket under det kommande dygnet. Just sådana här tankar brukar kunna få mig på fall. Jag lurar mig själv i nödvändigheten att laga alla de här sakerna, och att jag ska kunna motstå att smaka. Men det slutat alltid att något av det jag gör slinker ner under tillberedningen. Det är som att mitt undermedvetna styr mig i en riktning som mitt medvetna jag inte ska känna till, och när jag väl lurats dit åker jag fast. :-) Som spindeln som lockar sina så lyckligt ovetandes in i sitt nät...

Gah urk för jordgubb

Försöker hålla mig sysselsatt för att inte tänka på att jag vill äta. För tillfället har jag en liten dipp, känner mig hur trött och sömnig som helst. Det kan ju visserligen också bero på för lite sömn, någon som tillhör vardagen som småbarnsföräldrar. Undrar när man var helt utsövd sist? Men nu satt jag i soffan och nästan somnade när jag läste sagor för barnen, klockan halv fem.

Till lunch provade jag en shaker med jordgubbssmak. Ush vad jag tyckte den smakade illa, jag har till och med lite svårt att få ner den. Rapade en konstig eftersmak i flera timmar efter. Men jag råkade ha lite varmare vatten än jag tänkt mig, sen var jag också inställd på att den skulle vara SÅ god. Konsulenten sa nämligen att jordgubb var en storfavorit, dock kommer jag att byta ut de jag köpt mot en bättre.

Dag 1

Än så länge går det faktiskt riktigt bra. Det var kvällen igår som var lite jobbig, fick härliga tankar på Marabou mintchoklad, coca cola, pizza och annat onyttigt. Men i morse kände jag mig knappt hungrig. Och i förmiddags var jag till och med med en vän på fik, drack bara en kopp te och kände mig inte ens sugen på något annat. En hel omöjlighet för mig i vanliga fall! Det kan ju vara att man är så laddad och motiverad. Dessutom vet man ju med sig att det inte är tillåtet att låta något annat slinka ner, inte ens en liiiten smula.

Har hitills provat på smakerna Kakao Mint, Cappuccino samt svampsoppan. Alla får faktiskt godkänt, smakar så mycket godare än jag hade föreställt mig. Men av dessa är det helt klart kakao mint som var godast, hade en sån fräsch eftersmak. Nu till lunch ska jag svänga ihop en Jordgubb.

Shakern (BlenderBottle) som jag köpte är otroligt bra. Det lever faktiskt upp till vad expediten lovade. Annars så rekommenderar de att man ska använda stavmixer för att få till det, men med denna blir resultatet perfekt utan klumpar. Kommer vara användbar i köket även för andra ändamål.

Start - ren kur Cambridge

Ja det stämmer, jag ska köra Cambridge ett litet tag framöver. Jag ser det inte egentligen som ett avsteg från Viktväktarna, även om det innebär att inte följa deras "metod" ett tag. Men jag behöver en snabb start för att komma igång och dra igång motivationen igen. Men planen är självklart att sedan följa Viktväktarnas program och så småningom även deras jämviktsprogram och bli Guldmedlem. Än så länge har jag inte beslutat hur länge jag ska äta med Cambridge utan jag tar en vecka i taget och ser hur resultatet ser ut. Men det kommer iallafall bli minst 10 dagar ren kur till att börja med. Jag hade kunnat tänkt mig längre men vi har en liten social tripp inplanerad och jag känner mig osocial om jag inte smakar på maten som våra värdar lagar för oss.

Idag är alltså första dagen på ren kur. Det är inte en helt ren dag, för vi åt vanlig frukost tillsammans med våra helggäster innan de åkte hemåt. Men från lunch och framåt är det Cambridge som gäller. Just nu förbereder jag mig mental på de första tuffa dagarna och peppar mig att jag ska klara det. Det är en stor fördel att veta exakt vad jag ska äta och att minsta avsteg förstör de resultat jag så gärna vill uppnå.

Otroligt...

Det är som en skiva som repat upp sig, i flera år tuggar den samma sak om och om igen. Sista inlägget 31 mars förra året. Tankar om att sommar och båtsäsong närmar sig. Nu ett år senare, samma tankar och vikten stannar dessutom på 70.0. Ja det känns verkligen som veligheten personifierad. Vad skulle jag säga till mig själv på ålderns höst om jag tittade tillbaka på mig just i detta ögonblick? Ja självklart skulle jag skaka på huvudet och säga, snälla flicka om du nu så gärna ville detta varför gjorde du inte något åt det? Det rör ju som om en kort period av ansträngning (ja och sen en livsstilsförändring för livet), en sådan kort period av ditt liv, för att uppnå det du vill.

Jag har kalkylerat lite på det här. Min nuvarande livsstil har i genomsnitt gett mig 1 kilo extra per år. Det kräver egentligen ingen drastisk förändring av livsstilen. Vi äter sällan snabbmat, väljer bra råvaror och lagar maten hemma. Har oftast med matlåda och vet hur vi ska göra bra val. Min bov i dramat (om detta högst vanligt förekommande problem kan ses som ett drama) är godsakerna och hur ofta jag unnar mig dessa. Jag är som ett barn som tillåter sig själv att frossa i lördagsgodis flera dagar i veckan. Jag äter på kredit utan att någonsin betala av, det säger sig självt att det sätter sina spår. Men en så stor livsstilsförändring krävs inte för att ta bort det där extra kilot per år, men det kräver en hård initial satsning för att nå första målet - målvikt.

Jag skrev aldrig in mig på VV sist, men NU har jag äntligen gjort det. Jag har varit medlem ett par veckor, men semester och påsk har gjort att jag tappat fokus igen. Men den här gången ska jag inte ge mig förrän jag når målet.