Det är som en skiva som repat upp sig, i flera år tuggar den samma sak om och om igen. Sista inlägget 31 mars förra året. Tankar om att sommar och båtsäsong närmar sig. Nu ett år senare, samma tankar och vikten stannar dessutom på 70.0. Ja det känns verkligen som veligheten personifierad. Vad skulle jag säga till mig själv på ålderns höst om jag tittade tillbaka på mig just i detta ögonblick? Ja självklart skulle jag skaka på huvudet och säga, snälla flicka om du nu så gärna ville detta varför gjorde du inte något åt det? Det rör ju som om en kort period av ansträngning (ja och sen en livsstilsförändring för livet), en sådan kort period av ditt liv, för att uppnå det du vill.
Jag har kalkylerat lite på det här. Min nuvarande livsstil har i genomsnitt gett mig 1 kilo extra per år. Det kräver egentligen ingen drastisk förändring av livsstilen. Vi äter sällan snabbmat, väljer bra råvaror och lagar maten hemma. Har oftast med matlåda och vet hur vi ska göra bra val. Min bov i dramat (om detta högst vanligt förekommande problem kan ses som ett drama) är godsakerna och hur ofta jag unnar mig dessa. Jag är som ett barn som tillåter sig själv att frossa i lördagsgodis flera dagar i veckan. Jag äter på kredit utan att någonsin betala av, det säger sig självt att det sätter sina spår. Men en så stor livsstilsförändring krävs inte för att ta bort det där extra kilot per år, men det kräver en hård initial satsning för att nå första målet - målvikt.
Jag skrev aldrig in mig på VV sist, men NU har jag äntligen gjort det. Jag har varit medlem ett par veckor, men semester och påsk har gjort att jag tappat fokus igen. Men den här gången ska jag inte ge mig förrän jag når målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar