Men inte så stolt över min instats som jag trodde jag skulle vara. Kämpar just nu med att återigen komma tillbaka i ketos! Och har haft några "återfall" då tålamodet varit i botten och suget tagit överhand. Men nu är jag hemma igen, drar lärdom och blickar framåt mot midsommar som blir första större delmål. Nu kan jag också skriva i bloggen igen. Även om jag har haft tillgång till internet till och från, är det aldrig ostört.
Jag borde egentligen ha fattat själv, åt vilket håll det barkade hän. Jag tillät mig själv att vara med och äta lite grillad kycklingfilé, dagen efter blev det lite mer kycklingfilé och rosévin. På det stora kände jag mig ändå nöjd, just då. Men söndagen, den långa hemresedagen med över 40 mil i bilen, gick det utför - eller rättare sagt jag föll in i gamla vanor. Halvvägs stannade jag hos svärmor och tänkte bara ta min shake, men föll in i tänket "jag har ändå redan ätit lite och förstört det så...", och därmed åt jag lunchen som bjöds. Men det värsta var att jag i bilen hem toppade hela kalaset med en chokladkaka!! Och väl hemma blev det smörgås eftersom "det ändå inte spelade någon roll".
Måndagen var jag fast besluten att ta bara mina shakes och vatten. Upprepade Kate Moss citat (det är så bra!). Men så bakade jag sockerkaka med barnen, och vips smakade jag av smeten. SÅ onödigt. Försökte rätta till det med en intensiv löptur, men energinivån var väldigt låg. Ett ypperligt bevis på att man inte ska utsätta sig för onödiga frestelser de första dagarna innan ketos.
Det positiva i det hela är att jag kan se mönstret, jag kan se att det är just vid den här tidpunkten jag tidigare gånger gett upp. Men det här är bara en liten krok på den här resan, det är egentligen ingen skada skedd, mer än att tilltron till min egen förmåga sviktade för en kort stund. Men jag är snart tillbaka på ren kur, och jag tänker INTE hoppa ur ketos en gång till, inte förräns jag är närmare målvikten.
Nu ska jag ägna kvällen åt att fundera på hur jag ska lägga upp morgondagen då jag ska bjuda en "bekant" på eftermiddagsfika. Jag tror jag kan klara mig undan med bara själva kaffet för egen del, utan att det verkar alltför misstänktsamt. Jag försöker också avstyra några sociala förslag jag fått, jag behöver hålla vägen (probelm)fri ytterligare några veckor innan jag är rustad för sådant :-)
3 kommentarer:
Välkommen tillbaka, min kära medkämpare!
Vad intressant att vi har exakt samma resonemang kring att falla tillbaka i gamla vanor! Och ännu mer intressant är det att vi tog tag i det på direkten och fortsätter mot målvikten med en erfenhet rikare. Det måste ju betyda att vi har kommit en helt otroligt lång väg på den här resan och att vi kommer att fixa det här.
Jag förstår dig så himla väl när du beskriver tankegångarna under hemresan. Precis sådär resonerade jag också under helgen - och egentligen har jag gjort det i hela mitt vuxna (överviktiga) liv. Ungefär som att man väljer att äta en liten bit av något för att man då vet att det är fritt fram att äta allt man vill ha. Samtidigt var det, återigen, oerhört snyggt att begränsa ätandet!
Nu är det bara någon entaka jobbig dag kvar, sedan är du tillbaka i ketos och till ditt nya RIKTIGA jag!
Hoppas att fikastunden går bra imorgon! Prata mycket, så hinner din bekanta inte reflektera över att du inte äter något. :)
Härligt att ha dig tillbaka på bloggen!
Tänk så lika man tänker, och vad mycket vi kan lära av varandra också! :-) Fikan idag gick bra, hon såg och kommenterade att jag gått ner i vikt *yippi* Så det blev enkelt att säga att jag håller igen, utan att för den sakens skull nämna att jag äter Cambridge...mycket smidigt!
Grattis till en mycket välförtjänt komplimang! Vad roligt att höra! :)
Visst är det lite intressant att man inte gärna pratar om Cambridge. Jag är precis likadan. Det är ju en jättebra metod (om man jobbar med beteendeförändring samtidigt), men det sitter långt inne att prata om den. Lite dålig marknadsföring från Cambridgekuren, tycker jag nog! :)
Skicka en kommentar