Eh hrm…

Ja, trots att jag laddat för begravningen och stålsatt mig att klara det på bara mina shakes, får jag idag krypa till korset och erkänna att det gick sådär. Redan i bilen på väg dit, super sen, super stressad började tankarna komma. Det skulle nog gå bra, bara de inte serverar smörgåstårta! Jag har en svaghet för det, även om det var mååånga år sedan jag åt det. Sen gick det i ett, och halv tre hade jag fortfarande inte fått något tillfälle att i smyg skaka ihop en shake. (För att erkänna för mina supersmala, viktfixerade släktningar att jag åt Cambridge kändes som helt uteslutet. Åh vad de hade gottat sig åt det.) Så när vi anlände till minnesstunden, stod där givetvis två urläckra smörgåstårtor och väntade. Därmed åkte det ner en liten bit sådan, med mineralvatten till. Därefter bar det direkt av till lägenheten där vi skulle välja minnessaker, och det tog också sin tid. Först halv nio kunde jag ta min (efterlängtade) kakaomint shake.

Men jag straffar mig inte för det. Säger till mig själv att det gör ju knappast något för själva viktnedgången, utan det blir bara lite mer kämpigt med idag innan jag nått ketos, fast det känns inte som att det kommer vara något problem. Jag räknar med att snart vara där, och har fortfarande motivationen på topp.

Det kändes väldigt roligt, för mamma såg direkt att jag gått ner i vikt. Det är så härligt med de där kommentarerna, som ett yttre bevis att andra ser det. :-) Så idag njuter jag av min sommarkjol, nu när jag återigen kan komma i den. Underbara känsla!