Årets sista dag!

Det är med lycka jag skriver det här inlägget. Jag har lyckats med målet över julhelgen, att behålla min vikt! Så det är med samma bra utgångsläge jag inleder det nya året, i en för kvällen alldeles nyinköpt klänning. En klänning som faktiskt sitter löst och ledigt i storlek 40, egentligen skulle jag i vanlig ordning satsat på den mindre storleken med ursäkten att jag ändå snart ska minska, men ikväll ska jag glädjas i en klänning som inte sitter lite för hårt utan alldeles perfekt till mina former. Och det är med ett leende jag ska skåla in det nya året, 2011, och jag känner redan förväntan eftersom jag vet att mina mål kommer att infrias under våren. Skål och ett riktigt Gott Nytt År! :-)

Rustad inför jul

Som tur är representerar inte min frånvaro härifrån, ett lika frånvarande förhållningssätt till kosten och träning. Faktiskt så har de senaste veckorna varit över förväntan, för att jag helt på egen hand kunnat behålla det nyttiga fokuset. Jag har i största utsträckning undvikit godis och sötsaker, men när det har bjudits har jag nöjt mig med en bit och inte frossat loss. Jag äter oftast sallad till lunch, mindre middagsportioner och tar inte om. Vägningen imorse visade att jag nu ligger lika lågt som när jag slutade Cambridgekuren, fast man får räkna till något kilo vätska för att det ska bli rätt jämförelse. Summerat känns det som ett utmärkt läge att påbörja julhelgen. Målsättningen över jul, är att inte gå upp något, vilket blir en stor vinst i sig om det går att hålla. Faktiskt så har jag utrustat min packning med ett par påsar Cambridge för att kunna hålla intaget på en bra nivå och kompensera julmaten :-)

Döden i grytan

Bloggen har uppdaterat väldigt glest, det har varit extremt mycket annat som krävt fokus, både roliga och krävande saker. Nu går vi också mot utmaningens tid - juletider! Jag ska ha ett utarbetat förhållningssätt inför julhelgen och även tiden dessförinnan. I vanliga fall brukar jag gå upp över jul, men det är inte acceptabelt i år, den vägen tänker jag INTE vandra en gång till.

Nu blir det sänggång med inspirerande läsning av Henrik Ennart & Mats-Eric Nilsson. Eller avskräckande är kanske rätta ordet, i vilket fall väntar jag mig att känna mig grymt laddad att äta naturlig mat efter att ha läst deras "Döden i grytan" :-)

En bra vecka...

Förutom träningen i måndags, har löparskorna fått jobba hela tre gånger, och idag står det spinning på schemat. För att summera, är det en vecka som jag känner mig riktigt nöjd med. Jag har ätit sansat, i små portioner, inga onyttigheter mellan målen. Jag har däremot unnat mig något glas vin, och igår kväll var vi bortbjudna. Men även då var allting med måtta, en liten portion som jag åt länge av, och jag tog inte om. Något som jag annars nästan alltid har gjort, dels för att det ofta är väldigt gott, men också för att visa för de som lagat middagen att jag uppskattar den. Det blev också en liten bit av efterrätten, jag hade givetvis lätt fått ner det fyrdubbla, men jag koncentrerade mig på att tänka på det jag åt och inte bara lassa in och tugga. Det känns helt i linje med ett liv som jag vill leva. Och det var inte ens jobbigt, visst är det härligt! :-)

De dagar jag inte lyckas laga något slankare mat, lägger jag helt enkelt upp min mat på en assiett, då blir det per automatik en liten, och alldeles lagom portion. Samma sak på jobbet, om vi äter lunch på ett ställe som inte erbjuder något bra alternativ, har jag bett om en liten portion redan från början. Då blir jag inte frestad att äta mer, och slipper också lämna ett berg av mat på tallriken. 

En sak som jag verkligen längtar till, är att kunna ha en par riktigt snygga (riktiga) jeans, men något kortare till. Alltså någon form av skjorta, blus, top, väst osv, som det är idag försöker jag alltid göra det bästa för att dölja själva midjan, ofta med längre tunikor eller vida plagg. Men nu har jag vittring, känner att det inte är så många kilon bort och det är otroligt sporrande! Visserligen kommer ta en litet tag med den här approachen, men det viktiga är att jag känner mig så motiverad.

Box!

Idag har jag för första gången på väldigt länge gått på ett Boxpass, oj jäklars vad jobbigt det var och också så fantastiskt roligt. Jag var flera gånger under passet rejält illamående, och bad en stilla bön att jag inte skulle kräkas. Men det är riktigt roligt att få ta ut sig ordentligt, och jag gissar att jag kommer gå dit många måndagar framöver.

Inkomster och utgifter

Detta skriver jag med ett glas vin i kroppen, eller kanske tre ;-). Men anledningen att jag skriver detta redan nu, är för att fånga hur jag känner precis just NU. Det här är sista gången jag går på en fest eller någon annan tillställning, och hela kvällen kämpar med att hålla in magen , sitta rätt för att inte bilringarna ska exponeras, hoppas och be att ingen ska ta några ofördelaktiga kort dvs fota överhuvudtaget! Som tidigare nämnt stramar ju mina favorit jeansleggings rejält. Härom helgen köpte jag en ny jätte snygg skjorta som faktiskt är lite avslöjande runt magen, ja alltså den sitter inte åt men är inte heller lika bylsig och stor som alla andra plagg jag brukar välja. Så kombinationen av dessa är väl inte den bästa, men jag valde ändå den. Stod framför spegeln innan, bad om smakråd vilken jag skulle välja och personen i fråga pekade på den nya, jag pekade på midjan. Personen bara skakade på huvudet och sa att denna inte såg sådant, och om jag nu inte själv gillade dem så får jag se till att träna bort dem. Så jag bestämde mig, jag ser ut så här...just nu, jag är fin och från och med nu kommer det bara bli bättre, gå åt rätt håll.

Allt detta går ju givetvis att undvika genom att bära kläder i en större storlek men det är inte aktuellt att välja den vägen! Den jag ser i spegeln idag är inte samma tjej som bor inom mig. Även om jag är en bit på väg vill jag skriva detta som en påminnelse till mig själv att jag ändå har en bra bit till mål, det går inte att vara slapphänt och unna sig för mycket.

Jag har också kommit till en annan insikt, vikten av inkomster och utgifter. Egentligen inget nytt men det blev så extra tydligt för mig ikväll. När vi serverades det tredje glaset vinet sa en av tjejerna att det blir att träna lite extra imorgon istället. Hon njuter, unnar sig en extra bit av efterrätten, dricker ett glas mer än hon tänkt sig men det som däremot skiljer oss åt är att hon faktiskt tänker på inkomster och utgifter och också efterlever det. Jag är säker på att hon i morgon tar den längre löprundan eller på annat sätt kompenserar de extra utgifterna. En härlig förebild!

Strategi...

Japp då var är det snart dags att kavla upp ärmarna för den nya strategin, önska mig lycka till för det kommer behöva en stor portion egenpepp, motivation och fokusering. Det blir en egen komponerad, enkel variant med en del inspiration från Ninka och Thorbjörg. Jag är öppen för att justera den längs vägen, byta och lägga till saker, allt för att hitta den vägen som fungerar bäst för mig.

Jag förväntar mig inte att min familj ska göra samma val och prioriteringar som mig, men jag ska stå på mig och respektera mitt eget beslut och mina val. Åh tyvärr känner jag redan den där tvivlande rösten inom mig, men det är eftermiddag och de känslorna hör till den tidpunkten på dagen. Men strategin är inte skrivet i sten,  jag kommer inte göra mig själv obekväm när vi blir bortbjudna, det här ska vara ett förhållningssätt i livet, en livsstil som jag ska kunna leva med...i det långa loppet. Jag ser mer strategin som uppsatta ramar, staket som jag ska hålla mig inom. Alla avsteg kräver också en extra insats, balans mellan inkomster och utgifter.

Mobile me...

Härligt, det verkar som man men hjälp av den nya editorn äntligen kan använda mobilen för att blogga. Detta skrives i ryggläge med halva medvetandet i sömnen. Jag har haft en tillfällig svacka i mitt mentala peppande. För en stund hade jag nästan bestämt mig för att köra ren kur ytterligare en gång. Det var maken som väckte tanken och tyckte vi kunde köra en liten vända till. Ivrigt plockade jag fram kalendern och insåg att jag hade nästan fyra veckor "fria" dvs inga sociala tillställningar bokade. Hittade snabbt en strategi för att fixa jobblunchen med. Jag är som bekant inte så sugen på att skylta med viktminskningen på kontoret, men med lunchträning på schemat skulle det vara enkelt fixat. Jag började till och med en morgon med en shake, innan jag återgick till min nuvarande strategi. Kanske kommer jag att ändra mig någon mer gång när jag ser att det inte går så fort ner. Har man en gång provat Cambridge ren kur vet man hur snabbt man kan nå fantastiska resultat och det är en underbar känsla. Men för nu vidhåller jag att jag ska jobba bort tankarna från vikt och byta fokuset. Jag är en bra bit på väg och är inte beredd att rasera mina nya, än så länge, bräckliga tankebanor. :-)

Förändringens vindar...

Jag planerar för en ny inriktning, och i samband med det troligen också ett plattformsbyte till Wordpress. Dels för att det är mycket enklare att blogga med iPhone, sen är det också lättare att bygga en komplett hemsida, där man kan sortera upp olika typer av inlägg på olika sidor.

Jag har en tid känt att jag vill göra ett mentalt fokusskifte, för att minska viktfixeringen och förhindra att inte tankarna låser fast sig i banor som endast kretsar kring vikt. Givetvis är viktminskning också en del av målsättningen, och ett enkelt och konkret mätbart resultat. Men jag vill ställa om tankarna till att fokusera och tänka i sunda banor, att göra sunda och hälsosamma val, experimentera med god och färdlag mat, utan onödiga tillsatser och motion i olika former. DET ska vara det primära fokuset, sen medför det fokuset också förbättringar på andra området i livet, däribland vikten. Men för mitt eget välmående tror jag det är viktigt att inte hänga upp mig på just vikten, och alltid utgå från den. Den är inte längre det primära målet.

Jag har redan gjort en omfattande hälsoundersökning som visar att insidan av kroppen mår tipp-topp, att bli av med extrakilon rör sig snarare om min egen trivselkänsla och självbild. Men jag anser själv att jag vill göra en del ytterligare förändringar i min livsstil, anamma en sådan som jag tror är hållbar i det långa loppet. Jag har två barn som fortfarande är så små att jag har inflytande över deras matvanor. Jag läste någonstans "Dina barn är vad DU äter". Jag vill kunna utrusta dem väl inför framtiden, så den dagen de själva ska göra valet kanske sunda alternativ vinner över  bullar, kakor och godis, åtminstone flertalet av gångerna. Det ska vara en livsstil som inte är förbjudande men där måtta är ett av ledorden.

Som sockerjunkie vågar jag inte slå på stora trumman och högtidligt basunera ut ett sockerfritt liv, för helt fritt från socker kommer det säkert inte att bli. Just nu jobbar jag mentalt på att förankra en hållbar strategi. Mina tankar pendlar allt ifrån att man bör lägga sig på en inte alltför extrem nivå, det måste vara något som man också mäktar med att leva med. Till att peppa mig själv att ge det ett år, då vi verkligen går in för att utesluta allt vad socker heter och det som kroppen tolkar som socker. Det som väger över för den approachen är att, om man inte provar får man inte veta, någonstans ringer ändå Ninkas ord som hon förmedlar i boken ”Kärnfrisk familj”. Tänk om det faktiskt är så som hon beskriver, då är väl det minsta man kan göra att ge det en ärlig chans.

Sen får jag hela tiden påminna mig om att inte fastna i planeringsträsket, och aldrig komma till skott. Den viktigaste förändringen är den som blir av!

Älska är en härlig känsla!

Är det något jag älskar med hösten, bortsett från soliga höstdagar med frisk luft, så är det tända ljus. Mörka kvällar utgör de en oslagbar mysfaktor. Jag har nyligen återupptäckt doftljusen, ett perfekt sätt att förstärka stämningen ytterligare (i lagom dos förstås). Till fredagsmyset ikväll tänker jag tända "Clean Cotton" från Yankee Candle. Det kanske kan bidra till känslan av "rent hus", har nämligen haft lite tid att fixa fredagsfint när jag varit hemma med två sjuka barn.

Jag älskar, verkligen ÄLSKAR, tidningen toppHälsa. Det ÄR 100% pepp & inspiration, precis som de själva beskriver sig. Läser senaste numret och fyller på motivationskontot. Senaste numret hade massa bra läsning bland annat bra huskurstips så här i förkylningstider. Med följde också en DVD med Blossom, "Shape up med Blossom - Träna med boll". Verkligen en spark-i-baken att rulla ut pilatesbollen från klädkammaren, där den alltid ligger redo men sällan använd.


 
Nu vill jag ha...

• ny träningsväska, knappast nödvändigt, men tänk bara känslan att få packa och bära med sig en riktig snygging.
  
• Ny höstjacka, varför finns det inga riktigt snygga som också är funktionella? Jag vill ha en som skyddar i alla situationer, vädret är extremt ombytligt här så här års och jag finner att mitt praktiska jag vinner allt oftare, tråkigt. Alltså, en snygg jacka tack!
  
• Lite nya träningskläder, men vem lurar jag? Det går ju lika bra med dem jag har, återigen det är roligare att träna i kläder som gör en glad. Tänk bara på det här linnet från Casall som ToppHälsa tipsar om. Lovely! Men inte att förglömma, den enda träningen som räknas är den som faktiskt blir av ;-)

Stora tröttheten

Idag har stora tröttheten slagit in, inte bara idag, det är ett vanligt inslag den sista tiden. Det finns verkligen noll energi att göra något, och det känns som att jag skulle somna stående. Jag knaprar mina järntabletter och gör mitt bästa för att få tillräckligt med sömn, men som alla småbarnsföräldrar vet så tillhör inte den här perioden i livet, den mest utvilade. Kan inte minnas när jag kände min utvilad senast, men det är bara att leva på. Jag vet också att jag säkert skulle bli mycket piggare av att ge mig ut och träna just nu, men det är så lätt att bara lyda signalen och lägga sig ner och göra ingenting medan tvätthögar och stök bara växer. Imorgon är en annan dag, då är det dessutom fredag! Underbara fredagskänsla!

Super smoothie

Jag är helt såld på denna. Det är verkligen en perfekt start på dagen, dagar som startar med denna håller sig verkligen sötsuget borta. Jag längtar till frukost, och intar denna med största njutning. Anti-age drinken är framtagen av Thorbjörg Hafsteinsdottir, som skrivit boken "10 år yngre på 10 veckor". Den ska enligt henne stabilisera blodsockret, kommunicera med våra gener och göra våra celler lyckliga :-)

2 dl soja- eller rismjölk
3 msk kallpressad extra jungfru linolja
1 msk lecitingranulat (särskilt om man är stressad eller sover dåligt)
½-1 tsk kanel (brukar jag utelämna för jag gillar inte riktigt kanel)
1 tsk rivet skal från citron samt lite av saften
3 msk rent vassleproteinpulver
1 banan
150-200 g frysta bär

Kör allt i en mixer tills den är slät. Man kan pröva olika varianter: apelsinskal och sagt, ingefärsrot, fryst banan, fryst mango och papaya, jordnötssmör, avokado, havremjölk, ananas. Det viktiga är basingredienserna proteinpulver och olja.

Ultra Detox

Eller urk på burk, skulle man också kunna skriva. Entusiastiskt gick jag till Hälsokostaffären i fredags efter att jag bestämt mig för att göra en utrensning av kroppen. Enligt en bok jag läser, är rekommendation att göra detta två gånger per år. Jag köpte Ultra Detox och Ultra balans, en blandning av väl utvalda örter som samverkar för att göra jobbet. Det låter hur bra som helst, och lite örter kan väl inte annat än smaka gott? Det var åtminstone vad jag trodde, men det var verkligen vidrigt. Speciellt när man blandar ut det med hela 3 dl vatten, som man sedan ska pina i sig. Detta ska göras två gånger per dag i 45 dagar! Kändes nästan som en omöjlighet, men nu har jag laborerat och blandar en tjockflytande shot och sveper därefter resten av vattnet. Jag hoppas att det är en godkänd medelväg. För kuren ska i alla fall genomföras, illa smakande eller inte.

Det blir lite dåliga uppdateringar av bloggen, det är svårt att hinna med i vardagen. Och vikten ligger stadigt kvar, har inte gått ner ett enda gram än, men jag är innerligt tacksam över att jag lyckats hålla den stabil under den här övergången i livet...när livet efter föräldraledigheter ska passas ihop med jobbvardag, dagishämtning, handling, städning, tvättning och ännu mera tvättning. Jag funderar fortfarande hur alla andra lyckas få ihop det är livspusslet med alldeles för många pusselbitar och för lite tid.

Helg!

En härlig sak med att jobba igen är att det där speciella helgkänslan infinner sig, och det är faktiskt en underbar känsla. Dock har inte den här veckan varit så nyttig, den har i princip gått i samma fotspår som förra helgen. Med barnkalas, bak och tårtätning...dessutom är jag i den perioden av månaden då jag alltid sväller upp och känner mig riktigt ur form. Så hela sammantaget känner jag mig inte alls nöjd med mig själv, jag vet att det mesta sitter i huvudet men det är ändå en jobbig känsla. Mina jeansleggings som jag tidigare hurrade över skär in i midjan och känns inte alls så läckra som de gjorde för en vecka sedan. Men jag tröstar mig med att det snart blir bättre :-)

Trött

Jag har sista tiden känt mig väldigt trött, och kopplat det till omställningen att börja jobba. Det är säkert en bidragande faktor med tidiga mornar, stress och mycket nya arbetsuppgifter. Men idag fick jag också bekräftat vid hälsoundersökningen att jag hade väldigt väldigt lågt Hb, tur att det är enkelt att korrigera. Känns mycket bra att jag kanske redan inom några veckor kommer vara mer piggelin än vad jag är idag.

En annan positiv sak var att alla andra värden, inklusive de olika mätvärdena för fett och kolesterol, var mycket bra. Känns skönt att ha ett kvitto på att insidan mår prima trots att jag själv inte är helt nöjd med utsidan.

Frisk!

Ja så gott som, äntligen säger jag bara!! Att dessa förkylningsbaciller kan vara så otroligt envisa, jag drabbas ofta av långvarig ansträngningshosta efteråt men nu är även den nästan helt borta. Det tog nästan hela fyra veckor! Jag har tränat första Bodypumppasset på länge, går fortfarande lite som en kratta men det känns skönt att ha ont i musklerna...

I jobbvardagen hinner jag knappt med att andas, därför är det inte speciellt uppdaterat här heller, trots alla goda intentioner. Jag har dock inte fallit ner i gotteträsket och medvetet hållit mig borta, ifall något skulle undra ;-) Men vikten har inte heller gått neråt. På helgen går jag upp lite för att sedan under veckan åter jobba mig ner till samma utgångsläge. Jag följer alltså inte min förväntade plan, men det känns ändå som en liten personlig seger att jag inte gått upp i vikt, för förr hade det varit ett faktum i situationer som dessa.

Nu har jag drygt 5 veckor kvar till en efterlängtad tjejhelg, och med förkylningen ur världen satsar jag på sund mat och ett stort mått träning! :-) För den helgen ska jag vara med och shoppa, och känna att det finns fina saker som är lagom till mig. YES!!

Hostan håller i sig, och jag har inte kommit igång med träningen än vilket känns lite motigt. Stora tröttheten har också infunnit sig. Jag tror att de extremt tidiga mornarna, i kombination med extra stillasittande kontorsarbete och lågt energiintag börjar ta ut sin rätt. Just nu tycker jag att jag är inne i en ohållbar situation. Jag tvivlar faktiskt på att kombinerad kur är rätt, om jag ändå inte ska ha hjälp av ketosen känns det bättre att stoppa i sig riktig mat. Jag känner mig faktiskt nästintill redo att övergå till bara vanlig, hälsosam mat, med ett begränsat intag av kolhydraterna. Härliga, krispiga grönsaker i alla tänkbara färger! *mums* Därför håller jag på att återigen omvärdera upplägget.
För att orka vardagen behöver jag mer motion, och då behöver kroppen få bra energi från hälsosamma alternativ. Jag är dock inte beredd på att helt överge Cambridge, utan tänker fortfarande ha det som ett snabbalternativ när tiden inte räcker till. Hellre det än att det råkar slinka ner något av "fel" sort.

När jag ändå håller på att ändra upplägg, har jag också passat på att revidera målvikten. När jag når ner under 60 kommer jag anse mig själv vara målviktig. Fokuset kommer därefter inte att ligga på att gå ner i vikt, utan istället på att fortsätta upprätta goda vanor och en livsstil som håller vikten konstant. Går jag därefter ner ytterligare är det en bonus. Men väl målviktig då är det endast fokus på träning och sunda vanor som gäller. Jag tänker inte väga mig i tid och otid, och ägna överdrivet mycket energi på att tänka på vikten utan snarare på att vara hälsosam. Det kommer vara en stor vinst i sig! :-)

En annan härlig sak är att jag har shoppat lite nya kläder, och jag känner mig nöjd med det jag ser i spegeln. Jag känner mig motiverad att bli av med de sista kilona för det var så ofantligt roligt att hitta kläder som ser bra ut, och som jag mår bra i. Köpet jag är mest nöjd med för tillfället är mina jeansleggings. SÅ länge som jag letat efter ett par sådana som faktiskt ser ut som RIKTIGA jeans och inte just jeansleggings. Vanliga jeans skär antigen in i midjan, magen eller glipar i svanken. Så jag har länge känt mig förvisad till de här halvdana leggingsen, som är superhöga i midjan, ger lite putmage (som jag döljer under löst sittande kläder). Med de här byxorna, är det som att helt plötsligt komma i de där supersnygga jeansen du alltid drömt om, som sitter perfekt i svanken och över rumpan, men riktiga fickor och SNYGG tvätt. Jag kan skriva om de här i en evighet, och funderar allvarligt på att åka dit och köpa ett par i mindre storlek bara för att gardera mig att få ett par. Att de dessutom bara kostade 399 :- (att jämföra med riktiga jeans) gör att det känns ännu mer som ett kap. Faktiskt kan man inte tro att det är leggings för de har både vanliga bakfickor och riktig kantsöm för framfickorna, det enda som skiljer är att det faktiskt inte finns en "påse" för framfickan utan den är igensydd. Leggingsen kommer från Object.

Härlig höst

Idag bjuder vädret på en sån där alldeles härlig höstdag, klarblå himmel och frisk luft! Det vankas kräftskiva ikväll och säkerligen en hel hög onyttigheter. Jag tycker att jag hanterat första jobbveckan ganska bra. En shake till frukost är perfekt när man kliver upp så tidigt som jag gör. På luncherna har jag hållit mig till salladsbordet, och middag hemma har bestått av shake. Däremot känner jag att eftermiddagarna måste innehålla ett mättande mellanmål också för att inte suget ska sätta klorna i mig. Jag hade en eftermiddag när jag mot bättre vetande, bakade kakor med barnen och själv satte i mig flera stycken. Så jag har beslutat att lyssna på kroppens (äkta) signaler, och kompletterar därför med ett eftermiddagsmål för att hålla blodsockret på jämn nivå. Jag skulle gärna vilja hitta ett recept på riktigt gott och nyttigt GI bröd, och ska ta det som projekt i helgen att leta upp ett sådant.

Jag är fortfarande inte helt frisk, får kraftiga hostattacker vid ansträngning, men jag tror att jag redan nästa vecka kan komma igång med träningen igen. Jag ser verkligen fram emot det!

Rutiner

Helgen över, bröllopsfest i ganska lagom balans likaså. Det var inte i en baraxlad klänning jag svepte över dansgolvet, men det var åtminstone utan semesterbagaget vilket kändes som en stor vinst i sig.

För mig var den minirenkur som blev min räddning. Från att vara inne på fel spår, med ett galet godissug och aptit som häst och därtill skuldkänslor och negativa tankar, till att nu vara tillbaka till utgångsläget innan semestern (liiite finns det kvar) har gett mig energin tillbaka. Tänk så otroligt snabbt det går att vända. Även om det de första dagarna rör sig om mest vätska så är de lägre siffrorna på vågen precis vad man behöver för att orka fortsätta vidare. Det har med andra ord varit en bra nystart.

Vägningarna på Viktväktarna på måndagar, kommer att reduceras till en gång i månaden, eftersom det nu är riktigt meckigt att få till i jobbvardagen. Men det betyder inte att det inte kommer bli veckovägningar, även fortsättnings kommer jag väga mig hemma på måndagar.

Har gjort min första arbetsdag efter föräldraledigheten idag, och det känns direkt att det blir lättare att hålla formen med de här rutinerna. Det finns inget utrymme för småätande på jobbet. I dagsläget är upplägget enligt detta. Shake till frukost, de luncher jag tränar blir det shake även då, annars sallad. På kvällen blir det shake alternativt middag beroende på om det var mat på lunchen eller ej. Enkelt sagt, 2 shakes/dag och ett mål riktig mat. Detta tänker jag köra tills första siffran på vågen blir den efterlängtade 5:an.

Jag ska dessutom bättra mig på uppdateringsfrekvensen här :-)

Förkylningstider

Barnen har börjat på förskolan igen, och det märks direkt här hemma. Hela familjen har fått halsont och snuva. Man känner sig bedrövlig och ynklig, och det påverkar båda formen och tankarna.

Jag gissar att kroppen inte fungerar optimalt på Ren kur, och tar hand om sådana här så "åkommor" lika effektivt som i vanliga fall. Tankarna vandrar just nu iväg på Cloettas vaniljtoppar. Maken har prasslat med godispåsen i soffan, två dagar i rad och jag känner mig just nu galet suget på godis. Lite jobbigt, med tanke på att jag bestämt att bara köra Ren kur till på fredag. Jag hade nog hoppats att suget skulle försvunnit. Antagligen är det just vanans makt, hjärnan försöker hela tiden påminna mig om hur gott godiset är. Jag hoppas innerligt att det kommer smaka bedrövligt, den dag jag åter stoppar någon bit i munnen.

Åter till Cloettas vaniljtoppar. Jag har en otrolig förkärlek för dem, men det måste vara just Cloettas, ni vet dem som förr om åren gick att köpa i en pappkartong. När jag var liten brukade min mamma alltid handla hem just dem, tillsammans med gelehallon. Men det är sällan affärer har de "äkta" vaniljtopparna. Jag vet exakt hur de ska se ut, båda i form och färg. Ett tag i livet hade jag en deal med mig själv, om det mot förmodan skulle finnas sådana bland lösgodiset DÅ fick jag köpa lite, annars skulle jag stå över. De senaste åren har de haft en frånvarande roll, ända tills en granne köpte med sig lösgodis innehållande just dem! Och dessutom upplyste mig om att de inhandlats i en godisaffär i närheten, som dessutom har alla andra riktiga original...t ex skumbananerna och skumbananer med choklad. Åhhh nu ska jag sluta plåga mig själv, och kanske andra ;-) Det här är osunt tänkande, och ett bevis på riktigt dåliga vanor. Tar min shake nu!

Ren kur...igen

Jag har storrensning hemma, kastar sopsäckar med skräp. En sak som jag då fann var en anteckningsbok som är drygt 8 år gammal. Intressant och lite skrämmande att läsa att jag redan då brottades med de saker jag fortfarande idag lägger energi på. Det är en lärorik läxa. Även om jag redan då kämpade med vissa saker ser jag att jag idag har kommit längre i mitt förhållningssätt till livet och maten, vilket känns som en seger i sig. Men det är en riktig väckarklocka, att denna fråga inte kan fortsätta ta upp så mycket av min tid och energi. Det finns så mycket mer i livet, andra glädjeämnen som inte borde få stå tillbaka på grund av missnöje för egna formen och vikten.

Jag sprang inte midnattsloppet. Jag beslutade efter sista joggingrundan att det inte var värt att orsaka knät mer skador och riskera något bestående. Sen en stor knäskada och operation för ett par år sedan, har det aldrig blivit sig själv igen. Jag vet att jag genom att minska i vikt och träna upp muskulaturen igen kan få ett bra och fungerande knä. Även om jag inte lyckades uppnå detta målet, påminner jag mig själv att jag är glad för att jag KAN jogga idag. Det var inte så länge sedan det inte gick alls. Fast i ärlighetens namn är nog detta rättfärdigstänkandet, bara plåster på såren för att jag återigen låtit min vikt stå i vägen för något jag velat göra.

Tack vare beslutet om midnattsloppet befinner jag mig idag också på dag 6 i Ren kur. Semesterbagaget är strax justerat, och det känns fantastiskt bra för självförtroendet! Även om det till stor del är vätska så är det oerhört peppande! Och jag behöver verkligen det här avsteget för att bli av med suget! Så fort jag känner mig sugen ställer jag mig frågan ”vad är det jag vill helst av allt?” och känner alltid att svaret är enkelt, jag vill bli målviktig och stanna målviktig. Och detta ska ske NU, ingen annan kortvarig njutning kan smaka så gott som känslan av att vara smal :-)

Semesterbagage

Semesterbagaget landade på +3,8 kilo, i ungefär samma storlek som jag uppmätt hemma och förväntat mig. Både jag och konsulenten var överens om att denna vecka blir en nystart. Det sätter punkt för semesterlyxen som pågått sedan midsommar. Och som "Veckans viktiga" handlade om, min tid är nu. Du är aldrig bättre rustad bara för att du skjuter på nystarten ytterligare en vecka, så varför inte börja nu direkt.

Åter till verkligheten

Imorgon är det så dags igen, nu har Viktväktarna öppnat igen efter sommaruppehållet. För mig innebär det en tur dit för vägning och även stanna kvar och lyssna på mötet. Jag vet dock redan nu att det kommer bli ett stort plus på vågen, ett bagage efter semesterns utsvävningar. Men jag har lärt mig att ju längre man drar ut på det desto friare ramar ger man sig själv att fuska...man kommer egentligen bara ännu längre bort från det resultatet man vill uppnå. Och jag har gått tillräckligt på den här omvägen nu, den resan har gjort att jag fått justera både måldatum och revidera målsättningen med Midnattsloppet. Men inget ont som inte har något gott, jag har gjort ytterligare en nyttig lärdom som jag bär med mig, bättre rustad inför framtiden.

Jag inser också att även kommande semesterperioder innebär utsvävningar utöver det vanliga, men det kommer då bara röra sig om ett litet plus från målvikten, någon som justeras i vardagen. Imorgon är det officiell nystart mot målvikten! :-)

Socker- och alkoholförbud?

Nej, jag gillar egentligen inte ordet förbud, det är förknippat med så mycket negativt. Men det jag vill säga är, att jag tror inte att jag för tillfället kan hitta en gyllene medelväg där jag kan hålla intaget av socker på en normal nivå och äta balanserat.

Och alkoholen gör att jag tappar omdömet och enkelt ger efter för de inre demonerna. Efter bara en dag med fest och bjudsaker var suget enormt igen, och idag har jag redan ätit något onyttigt med massa socker i. Och det fastän jag igår var fast besluten att inte göra det. Och så sitter jag här på eftermiddagen, sur som en citron, trött och orkeslös. Ett sådant liv vill jag inte ha, en sådan mamma som jag inte vill vara.

Så härmed är det bestämt, jag ska utesluta sockr och hålla mig borta från alkoholen ett tag framöver, ett avsteg får jag göra när vi ska på bröllop om ett par helger. När det gäller maten har jag beslutat mig för att räkna Points och inledningsvis kombinera det med två shakes per dag, och ett mål lagad mat. På så sätt blir det bara ett mål om dagen jag behöver planera för. I övrigt ska jag inte tänka så mycket utan bara genomföra :-)

Glädjen i motion

Igår kväll laddade jag iPod:en och snörde på mig löparskorna, fullt besluten att se hur det fungera att springa en lite längre sträcka. Jag ville känna efter och gick in för att inte ta i eller ta ut mig, utan springa lätt och ledigt. Döm av min förvåning, de 7,3 km gick galant! Dock inte i något högre tempo men jag joggade hela vägen runt och det kändes som att jag kunnat fortsätta en bra bit till. Jag blev plötsligt påmind om varför jag tyckt om att jogga. Den där härliga känslan när man kommer in i andra andningen, man inte längre störs av sitt tunga flåsande, världen som lätt susar förbi. Jag var överaskad! Det kändes roligt!

Idag skvallrar både knä och fotled om att jag har inte gett kroppen en bra chans att förbereda sig. Men jag är lycklig över att ha återfunnit den härliga känslan, och väljer att se Midnattsloppet som startskottet för ett fortsatt joggingliv, istället för ett prestationslopp och tidstävlan.

En bra start

För att summera, jag känner mig faktiskt riktigt nöjd med mig själv. Ja inte vad gäller träningen, den ligger fortfarande lite på is. Har ont i både hals och knä, så hur jag ska ta mig runt Midnattsloppet i det här skicket får jag låta bero för nu.

Men när det gäller maten har jag kombinerat dagarna riktigt bra, och jag känner att mitt sug efter söta saker minskat. Det har blivit två shakes per dag, ett mellanmål samt ett mål lagad mat med grönsaker och protein. Att jag lyckats hålla mig ifrån alla onyttiga saker gör att jag för tillfället känner mig väldigt stark och motiverad.

I helgen väntar dock en heldag med utmaningar, och för det matintaget tänker jag grunda med en ordentlig dos motion, även om det får anpassas efter formen. Utgifter ska regleras med inkomster!

Vad är motivation?

Jag dammade av en gammal tidning från 2007 (varför ska jag jämt spara på allt?), Runners World nr8 2007. Där har Blossom en kom-igång-serie som heter "Toppa formen med Blossom". Jag kan inte låta bli att citera henne. Det var faktiskt hennes ord som fick mig att leta upp tidningen, för jag minns att de dröjde sig kvar första gången jag läst dem.

"Den som tror att motivation är något man kan hitta på gatan eller får i present kommer att vänta förgäves. Det är inte så det fungerar. Motivation är en belöning och ett resultat av ett första steg och en träning som därmed har fått effekt. Det ger oss motivationen att ta steg två och steg tre och sedan ännu flera steg. Så sitt inte och vänta på motivationen. Agera"

Det spelar alltså ingen roll att jag inte känner för att träna, eller förändra kostvanorna. Jag ska bara genomföra det ändå. Det är inte alltid roligt att lära sig nya saker, det kan vara kämpigt, motigt, obehagligt och plågsamt i början. Men så plötsligt när vi får ett kvitto på att den insats vi gjort betalar sig tillbaka, så kommer den....motivationen. Det är alltså så det fungerar?

För mig, just idag, är det en trösterik tanke. En spark i baken. Det gör inget att jag inte känner mig toppmotiverad, taggad till max. Jag har inte längre en ursäkt att bara luta mig tillbaka i soffan och planera för en förändring, medan motivationskontot laddas. Det behövs alltså inte, det är bara agera!

Så nu när jag avnjutit en kopp kaffe, bär det iväg till hälsokostaffären för att inhandla ett par nyttiga saker. Därefter mataffären och se till att hälsosamma alternativ åter igen tar över kylskåpet. Det är alltså det jag ska göra idag, oavsett om jag känner för det eller inte! :-)

Biologisk ålder

Jag säger det igen, om man kunde vara smal och vältränad genom att läsa, hade jag i alla aspekter varit i just toppform. Mitt senaste bokprojekt är 10 år yngre på 10 veckor av Thorbjörg Hafsteinsdottir. Ninka nämner henne flitigt i sin bok så jag blev nyfiken på att läsa vad även hon skriver.
I början av boken kan man genom ett antal frågor, räkna ut sin biologiska ålder. Enligt testet hamnar min kropp på skrämmande 67 år! Oavsett hur mycket det ligger i testet är det ju en rejäl pekpinne att det finns många förbättringar att göra. Det är ju inte heller någon nyhet för mig, och har inte varit de senaste åren.

Thorbjörg skriver att jag inte ska tänka och planera för mycket, utan bara genomför! Annars är risken att det stannar vid planeringen och aldrig kommer längre, och det är väl just det som jag alltid gör. Mycket av det man läser känns så extremt, sådana ytterligheter, så mycket man ska förändra. Men samtidigt så är vi kanske helt fel ute, vår generation. Sakta börjar ändå budskapet om hur skadligt sockret verkligen är, att sjunka in. Flera pusselbitar faller på plats, och jag känner att jag alltmer inser att det krävs en ganska omfattande förändring för att inte överföra ett eskalerande sockerberoende till mina barn. Det som för våra föräldrar var guldkant på tillvaron har för oss blivit vardagsmat. Samtidigt är det svårt att se hur jag frivilligt ska kunna avstå från allt det där som jag tycker är så gott, allt det roliga i att baka (som jag själv tycker jag är ganska bra på :-) ), allt det där som jag idag uppfattar som njutbart. Men frågan är om det är lika njutbart som känslan av att må bra, att se sina barn må bra och veta att de är goda utrustade inför framtiden. Att varje dag man passerar spegeln veta att man känner sig nöjd med sig själv, att inte jämt och ständigt behöva kasta ett kritiskt öga på sig själv i spegeln, dra i kläderna och göra allt för att försöka ge sken av att jag är smalare än vad jag egentligen är. Att kunna stå där naken i badrummet eller sovrummet, utan att tänka på hur kroppen egentligen ser ut. Att faktiskt kunna titta på de nytagna familjebilderna utan att den första tanken är hur tjock jag ser ut. Gud vad jag är trött på det sistnämnda! Jag har flera bra exempel där min man uttryckt sin förtjusning över en fantastiskt fin bild över familjen medan jag bara ser knubbisen i mitten. Så VILL jag INTE ha det längre. VARFÖR är det då så svårt? Vad väntar jag på, tiden går...

Thorbjörg skriver också att människor som uteslutit socker i sitt liv ofta pratar om "livet-före" och "livet-efter" och det i översvallande positiv mening. Ingen verkar sakna livet som de hade innan även om de fortfarande kan känna sig sugen på vissa saker. Men alla är rörande överens att det finns inget, absolut inget, som kan uppväga känslan av hur de mår idag. Varför ska man inte unna sig själv att få känna så? Varför inte pröva? :-)

Ja som ni ser brottas jag med många tankar för tillfället. Kanske mycket för att jag efter den här semestern verkligen fått ett kvitto på hur starka krafter sockret besitter. Jag kan fortfarande minnas min och mannens kommentar när vi fick smaka godis efter ren kur. Det var inte ens gott, vi kunde inte förstå hur vi suktat efter det så mycket. Ändå har vi genom att följa gamla vanor åter hamnat i fällan där godis lockar enormt mycket! Ett sådant av-och-på liv vill jag inte leva, och kan jag hitta en väg ur det så ska den utforskas!

Men hallå?!

Idag har vi haft middagsbjudning, och nu vill jag ställa mig själv mot väggen. Varför trycker jag gång på gång i min kropp mat som den inte mår bra av, som jag redan innan vet att jag inte kommer att må bra av. Magen blir helt i uppror och humöret åker bergodalbana. Inte skulle jag komma på tanken att fylla bilen med nån sörja som gör att den hjälpligt hackar sig fram, i protest. Men min egen kropp går visst alldeles utmärkt att hantera på det sättet? ;-)

Jag har helt enkelt haft ganska svårt att avstå och hantera sötsuget den här veckan. Jag lägger mig varje kväll fast besluten om att morgondagen ska bli en bra dag, en sund dag. Frukosten går prima, sen dyker oftast något spontant upp som jag inte planerat för, och som jag därmed inte heller hanterar speciellt bra. Mot eftermiddagen och kvällen går jag i den klassiska ätarfällan. Aldrig kunde jag för tre veckor sen tro att jag idag skulle befinna mig i den här situationen...igen.

Men det är bara ett konstaterande, jag kommer inte att ge upp utan vet att detta är ett hinder jag kan och också kommer ta mig över!

Nya tag, mot nya mål

Idag var makens semester slut, och därmed beslutade vi också att sätta punkt för semesterns gotteliv! Jag ska under veckan byta ut två av målen mot Cambridge, och äta sallad och protein det övriga målet. Dagen fick en bra start med en 1-timmes promenad, och sedan en shake.

Men i övrigt har det varit en jobbig dag, suget efter söta och goda saker är enormt. Igår föreslog jag för maken att vi skulle rensa ut allt socker hemma, men det tyckte han var onödigt. Bara att bestämma sig enligt honom. Nu vet jag ju av erfarenhet att det inte är så bara och bara, det går inte på enbart vilja. Däremot så vill jag ha en livsstil där jag klarar av att ha bjudsaker hemma utan att sätta i mig dem själv, och jag har fram tills för bara någon vecka sedan tyckt att jag hanterat tillvaron ganska bra. Förhoppningsvis ska den kommande tidens avhållsamhet från sockret råda bot på situationen igen.

Sommarfrånvaro!

Nu har vi haft semestergäster och nattgäster sex dagar i rad. Vi har levt lite som i ett kollektiv, tvättat lite gemensam tvätt, hjälpts åt att laga mat och städa, passa barnen och turats om att jogga. Det innebär också att ostörd egentid vid datorn är i princip obefintlig.

Tyvärr har det också inneburit att goda vanor och sund balans inte alls fått det fokus det borde. Jag får erkänna att den senaste veckan varit en regelrätt semestervecka med gamla vanor, med både godis och god dryck varje dag. Inte ens joggingturen varannan dag kan råda bot på det.Men jag har njutit av semestern, min förbättrade form (som nu inte är lika bra som innan semestern), och den goda maten. Livet har varit underbart! Och det som också är bra att jag inte alls har gett upp, utan bara ser det som ett litet sidospår. Nu är strax semestern slut och jag känner mig mycket manad att ta vid där jag slutade, att sätta punkt för semestern med ett (nästan) allt igenom gott samvete.

Så jag är snart åter, men nytt fokus och nya tag!

Semesterliv

Det är helt klart utmanade att leva semesterlivet. På resande fot och som gäst är det inte lika lätt att påverka valen, och också lättare att falla för frestelserna. Vi har tillbringat större delen av veckan på resande fot, något vi beslutade helt impulsartat, och det är därför varit ganska tyst från mig på bloggen. Jag tycker dock att jag ändå håller mig ganska bra och äter måttfullt, mycket mindre än vad jag skulle ha gjort i vanliga fall. Men jag har också njutit av alla guldkanter, och det är trots allt semesterdagar. Vikten har därmed inte legat still och visar istället +1 kg på 1,5 vecka. Så den där 2-dagarsregeln ska börja tillämpas här med :-)

Jag har börjat på en ny och intressant bok. Kärnfrisk familj av Ninka-Bernadette Mauritson. Där berättar hon de förändringar som fått hennes familj att må radikalt mycket bättre. Det rör visserligen inte bara matvanor utan även att undvika onaturliga produkter och E-nummer. Andra familjer beskriver också hur de förändrat sina matvanor till det bättre. Jag kan lätt identifiera mig med deras tidigare liv. De är alltså människor som känt som jag gör för bakverk och sötsaker, men som nu är helt tillfreds med sitt supersunda liv och inte kan tänka sig att återgå till sina gamla vanor. De gör alla de där bra valen i livet per automatik och känner inte att de avstår från livets goda, snarare att de äntligen upptäckt vad livets goda handlar om.

Det är inspirerande läsning, för det innebär att en sådan som jag verkligen kan hitta vägen till ett sunt och balanserat liv. Jag ska med spänning läsa vidare. :-)

Nya mål

Jag trodde inte att jag skulle behöva göra detta, denna gången. Visserligen satte jag upp måldatum 11 augusti lite på måfå utan att egentligen ha förankrat om det skulle vara realistiskt eller inte. Datumet symboliserar hur jag vill känna mig just den dagen. Visst, jag sticker inte under stol med att om jag hållit mig spikrakt på kurs, utan avsteg eller kringelkrokar skulle jag säkert kunnat nå målvikten vid det datumet. Men å andra sidan hade det inte varit ett helt realistiskt scenario, eftersom det vore en utopi att inte räkna med bakslag längs vägen.

För att målet ska vara motiverande måste det också vara realistiskt, därför justerar jag nu mina måldatum. Till den 11 augusti, ska jag nå nästa delmål som min konsulent hos Viktväktarna satte upp sist, 62 kg. Till jag börjar jobba 30 aug ska jag äntligen kunna se en 5:a som första siffra. Därmed har jag också uppnått en vikt där jag för 10 år sedan började känna mig ganska nöjd med tillvaron, och det är en symboliskt viktig seger för mig! Då trivdes jag med mig själv och min tillvaro i livet. Men eftersom jag även då siktade på att gå ner ytterligare, ska jag hålla ett öppet sinne för alla möjligheter. Både att jag kommer känna mig nöjd med den vikten, kroppen ändras med åren och kanske upplever jag att jag känner mig helt nöjd. Eller så gör jag ett aktivt val att fortsätta nedåt. Jag har alltså dessa två delmål framför mig:

• 62 kg till 11 augusti
• 59,9 till 30 aug
  

Som det känns just nu kommer jag nog också ha valt att påbörja min jämviktskurs hos Viktväktarna vid det laget. Det gäller oavsett om jag kommer vara nöjd med min vikt eller ändå väljer att gå ner några ytterligare kilon.

Härliga sommardagar och underhållande läsning!

Åh vad jag ÄLSKAR sommaren! Tänk att en årstid kan vara så efterlängtad. Man skulle förmodligen inte njuta lika mycket om man inte fått uppleva regning höst, blåsig vinter och lååång kall vår innan. Igår gick jag på en strand i skärgården och samlade flera kilon fina, runda stenar. Total lycka! (det var också vääääldigt tungt att släpa hem)

Annars känner jag mig inte alls speciellt smal och fin för tillfället, även om jag nått 10%-målet. Jag tror att det till stor del hänger ihop med det fina vädret, och att jag trodde det skulle kännas mycket bättre med kroppen i bikinin än vad det faktiskt gör. Känner mig inte alls speciellt nöjd. Men istället för att låta mig nedslås tröstar jag mig med tanken, att så länge jag fortfarande befinner mig på väg neråt (i vikt) blir jag bara smalare, det kan bara bli bättre och bättre. Då känns det faktiskt ganska okej ändå.

Jag roas också av boken Hjärnkoll. Det är inte bara tänkvärd läsning, utan bitvis också ganska rolig och träffsäker.

"Nästa kväll ställer ditt kloka jag väckarklockan igen, för säkerhetsskull på högsta volym. Kanske ber du din sängkamrat pusha på så att du verkligen kommer iväg. Här är det ditt karaktärsfasta jag som försöker gardera sig mot bakhåll från ditt andra jag, den nöjessugna slashasen som bara vill gotta sig och lata sig".

Den får åka med till stranden idag, tror jag...är inte helt säker på att jag vill skylta med sådan läsning. Kanske blir det en nöjespocket istället :-) Idag väntar båten, stranden och after beach!

10%, semester och frånvaro

Semestern lyser med frånvaro från datorn, det uppdateras inte lika flitigt här men jag har inte tappat greppet! :-)

Innan avfärd i måndags tågade jag mot Viktväktarna, och jag klarade mitt 10%-mål på hektot. Deras våg visade exakt 65.0 (egentligen var gränsen vid 65,3 men de räknar ju bara hela kilon). Som sagt är det deras resultat som är det officiella. Det är inte riktigt jämförbart med mina tidigare egna vägningar som alltid skett på morgonen, utan kläder, innan frukost och i ketos. Här har jag både kläder, mat i magen och kolhydrater i musklerna. Gissa om jag kände mig lycklig och stolt över att få ta emot nyckelringen. Kanske inte den snyggaste men symboliskt för viktresan, känns den väldigt betydande. Ännu bättre känns det när konsulenten säger att från och med nu väljer jag helt själv när jag är i mål. Jag kan redan räkna mig som målviktig om jag vill, men det vill jag givetvis inte. Än har jag en bit kvar ;-) Tyvärr kunde jag inte stanna och motta den under själva lektionen, men det positiva känslan har varit med mig under hela minisemestern.

Själva semesterdagarna har innefattat 3-rättersmiddag med vin, två dagar i rad. Men matintaget har varit balanserat, inget överätande följt av proppmätt känsla. Jag har fått en liten aha-upplevelse vad gäller middagar. När jag lagar 3-rätters hemma brukar man redan efter förrätten känna sig lite småmätt. Middagen pressas ner i en överspänd magsäck, och själva efterrätten får på något magiskt sätt alltid plats eftersom det finns en helt egen mage för just det ändamålet. Här var förrätten en aptitretare, maten precis lagom avvägd och efterrätten en liten söt avrundning på middagen. Det var möjligt att njuta av hela kalaset inom ramen för vad ett normalt intag ska ligga på, utan den där sura känslan av att man överätit. Insåg i den stunden att det är SÅ en trerättersmiddag ska avnjutas. Och så ska det hädanefter ske i vår familj! (inte för att det ens hör till vanligheten att vi äter 3-rätters, men med det här förhållningssättet kan jag lätt tänka mig att göra det lite oftare).

Aldrig mer...

Detta trodde jag inte att jag skulle skriva som 34-åring, "jag ska aldrig mera dricka..." en sån klyscha, men så sant det kändes när jag vaknade igår. ;-) Matintaget på midsommarafton hanterade jag faktiskt galant, tog bara en gång från buffébordet, inget överätande alls. Dock var jag inte helt beredd på effekten alkoholen skulle ha nu när jag gått ner lite i vikt, och dessutom inte intagit någon större mängd alkohol på väldigt länge. Så själva alkoholintaget låg inte alls i balans med vad jag hade haft i åtanke. Det där med att sippa på ett glas rosé och bara njuta gick inte riktigt vägen. Jag var laddad till tänderna och kände mig strålande i min nya klänning, humöret var verkligen på topp och det var en fantastiskt roligt kväll med dans långt in på småtimmarna. Det sätter helt klart sina spår, på mer än ett sätt. Jag har visst en del kvar att lära ändå ...

Nu väntar två dagar på spahotell med 3-rätters, men sedan en balanserad tillvaro mot målvikten. Men innan avfärd imorgon väntar planerad vägning hos Viktväktarna. Förra veckan hade jag 0,7 kg kvar till 10%-målet och nyckelringen. Jag tror inte jag kommer klara det till imorgon, ska bli väldigt spännande att se resultatet! Om jag hinner uppdaterar jag imorgon.

Ett liv utan snabba kolhydrater...

Jag vet och känner att vägen till ett sunt liv innebär att begränsa tillgången till snabba kolhydrater, jag kan bara inte än förstå hur det ska gå till, att jag självmant ska kunna välja bort dem. Att det inte ska kännas som en uppoffring att vara utan dem, att känna att jag inte behöver eller vill ha dem. Jag vet att det är dit jag ska nå, men det övergår för tillfället mitt förstånd. "Jag hör vad ni säger, men " ;-)

Jag tänker mig att det är ungefär som innan man själv fick barn. Jag brukade tänka att alla med barn fick göra så stora uppoffringar, sitta hemma varje helg och missa allt det roliga. Men sen när man lever barnlivet inser man lyckligt att det är faktiskt just precis det man vill göra, det andra känns inte ens som ett alternativ. Man gör och lever precis det livet som man vill, och det känns inte alls som en uppoffring. Visst är det fortfarande roligt att gå ut och slå klackarna i taket, men det sker väldigt sällan och ofta med en känsla att man är nöjd för en överskådlig period. Ja inte alltid förstås ;) Jag hoppas att det ska vara likadant när man lär sig leva utan de snabba kolhydraterna, att man helt enkelt inte längre känner ett behov av dem. Att man väljer andra alternativ för att man vill göra det, man vill göra just det och inget annat.

Men jag som älskar att baka sötsaker, är ganska bra på det och tyvärr också gillar att äta dem...har svårt att ta in i mitt medvetande hur detta inte ska vara en del av vardagen. Visst är allt tillåtet inom rimliga gränser, det kanske blir att man får se det som festligheter snarare än guldkant på var och varannan vecka. Kanske lägger man ner det där lilla extra de gånger man då gör det. Och jag kan ju alltid baka och skicka med det till makens jobb.

Jag inser också att vägen till ett liv med färre snabba kolhydrater måste innefatta en förändring i tankesätt, och praktiserande av lite nya kokkonster. Det är hög tid att kavla upp ärmarna, dyka ner med nosen i nya recept och sen njuta av resultatet.

Vånda och framtidsstrategi...

Nu är jag tillbaka i verkligheten. Jag har haft några dagar av vånda, helt annan anledning än mat och viktminskning. Trodde ett tag att vi oplanerat skulle få öka ut familjen med ett barn till, inte så att det inte hade varit välkommet. Men efter att varit hemma i snart två år, på väg mot målvikten och äntligen börja komma ikapp och landa i livet igen, skulle det inte ha varit ett drömscenario. Så i några dagars tid har jag föreställt mig den vardagen, men nu är jag tillbaka i den här verkligheten och känner mig lättad över att få gå en smal sensommar och höst till mötes.

Nu med kombinerad kur är det också hög tid att formulera ett strategi för fortsatta viktminskningen. Jag kan inte tillåta dagarna rulla på och förlita mig på att det ska lösa sig av sig själv, bara för att jag vill.

Uppföljning av resultat kommer ske måndagar. Det är en bra dag, för det innebär att det inte finns extra dagar att ta ikapp fuskande på helgen, därmed elimineras risken för sådant tänk på helgen. Man är ju trots allt vis av den erfarenheten ;) Från och med nu är det resultatet på vågen hos Viktväktarna som kommer att räknas som officiellt resultat.

Maten - Det finns en uppseglande bubblare till att sätta strategin ur spel. Två första semesterdagarna är jag och maken inbokade på 2-dagars spa där 3-rättersmeny ingår. En välbehövlig uppladdning, två barnfria vuxendagar! Jag har bestämt mig att äta det som bjuds, njuta med INTE överäta. Därefter är det tillbaka på rätt kurs, luncher kommer ersättas av Cambridge, alt middag ifall vi äter lunch ute på semestern. Men eftersom jag även räknar enligt Viktväktarnas system, är det möjligt att klara en hel dag utan Cambridge. Men jag kommer så ofta jag kan göra det enkelt för mig. Snabba kolhydrater och rena kolhydrater kommer att begränsas kraftigt. Jag kommer ersätta potatis, ris, pasta, bröd med sallad. Jag kommer att anteckna allt med med Viktväktarnas onlineverktyg, varje dag!

Träning - jag har lagt upp ett löpar-, läs joggingprogram som jag ska följa fram till Midnattsloppet, där målet är att jag ska springa milen under 60 minuter. Ett mål som jag för övrigt inte ens vet om det är realistiskt. Det kommer innebära en hel del intervallträning, som jag inte alls gillar. Och det krävs också att jag ökar på tempot när jag joggar, och inte som idag finner lämplig lunk och kör på. Minst tre gånger varje vecka ska jag också köra ett styrketräningspass, hemma, med kroppen som hjälp. Därmed finns ingen möjlighet att använda tiden som ursäkt eftersom jag redan är på hemmaplan.

Äntligen en stund över...

...att sätta sig här vid datorn och uppdatera bloggen, och avnjuta en kopp kaffe medan lilltjejen kollar på Bolibompa. Idag var jag uppe med tuppen, hade lite svårt att somna om så jag gick helt enkelt upp vid fem och städade. Har röjt bort kladdiga fingeravtryck i huset och går en ny, ren dag till mötes. Känns mycket bra!

Midsommarklänning har jag också valt. Det blev dock inte alls en sådan som jag föreställt mig att jag skulle ha, utan en enklare rutig omlottklänning från Bondelid. En ganska söt historia som faktiskt passar lika bra varma sommardagar som till fest. Går lika bra att matcha med lätta leggings, bara sommarben eller jeans. Först kom jag faktiskt hem med en riktigt cool axelbandslös blommig klänning med svart skärp till. Men insåg snabbt att den var för STOR (ja typiskt nog över bysten ;-) ) och att min halternecksolbränna absolut inte passade i den, så det var bara att lämna tillbaka. Men jag kände mig fin i provhytten och det var skoj att prova olika kläder.

Men det är konstigt hur det kan svänga, för igår var jag iväg på en liten klädprovarsväng till utifall att. Och då hade jag inte alls den där smala, fina känslan utan kände mig snarare uppblåst och smårund igen...trots att det inte hänt något från ena dagen till den andra. Så jag tar det som ett bevis på att det till stor del sitter i hjärnan :-)

Jag kör inte ren kur som jag egentligen hade tänkt göra ända fram till midsommar. Men det känns fantastiskt bra att kunna välja att vara med att äta lite, och fortfarande göra det i små, väl avvägda portioner. Jag njuter av att få äta riktig mat och känner mig inte alls sugen på sötsaker och andra onyttigheter. Det är en annorlunda känsla!

Igår var jag på Viktväktarna igen och vägde mig, och det visade på 1 kg minus sedan vägningen hos dem förra måndagen. Däremellan har jag ju befunnit mig i ketos och därmed också lite lägre vikt. Sen kunde jag givetvis inte hålla mig från att morgonväga mig, och blev positivt överraskad när vågen faktiskt visar samma som när jag avslutade ketosen.

Veckans resultat

Veckans resultat var helt klart bra, vågen visar 64.7, vilket ger ett BMI på 24,4 = normalviktig! Mot förra veckans vägning motsvarar det 3,1 kilo! Men då är det ju en hel del vätska eftersom jag var laddad med kolhydrater, men i vilket fall känns det underbart att äntligen kunna läsa 6 och 4 (!) på vågen. Gud vad jag längtar efter att se 5:an som första siffra. Även om kombinerad kur närmar sig, har jag inga som helst planer på att så av på takten utan istället ska jag skruva upp motionen till en högre nivå!

Jag har också träningsvärk idag, har jobbat med Paolo Roberto i två dagar. Otroligt vad man kan få upp flåset på den kvarten och samtidigt generera så mycket träningsvärk. Tack Paolo!

Idag ska jag också titta och prova midsommarklänning :-) Tidigare än jag planerat men det är enda chansen på hela veckan, till en liiiten kort barnledig stund. Mannen har mer än fullt upp på jobbet, och vi saknar all form av barnpassning i vår vardag. Men en liten stund är bättre än ingen stund, man lär sig att vara effektiv!

Jag är redo...

...för nästa utmaning. Inte redo som i att jag är helt lugn och inte ett dugg orolig över hur jag ska hantera tillvaron. Nej, snarare att jag känner att det börjar bli nödvändigt att lära sig hantera livet på kombinerad kur. Jag längtar faktiskt till att börja det livet, och det av flera olika anledningar:

1. Jag behöver mer energi för att kunna träna ordentligt, jag har ju ytterligare ett mål i sikte - Midnattsloppet. Jag får ställa in mig på att träna mig in i mål, givetvis med hjälp av god kosthållning.
   
   
2. Min mage - mår inte riktigt bra. Jag tolkar det som att den är "trött" på att bara matas med shakes (hoppas inte det är mitt medvetande som bara intalar mig detta som en ursäkt att få börja med maten)
   
   
3. Jag är rädd att om jag fortsätter ren kur efter midsommar, kommer jag inte klara semesterns utmaningar och därmed falla tillbaka i gamla vanor. Jag bedömer den risken som mindre om jag kombinerar maten, eftersom det då finns utrymme att planera in de sociala tillställningarna och maten inom ramen för viktminskningen.
   
   
4. Mitt humör - även om jag oftast känner mig stark och strålande glad, finns det många stunder då jag bara är en trött mamma, med dålig tålamod som går runt och känner sig hungrig och missnöjd. Det börjar märkas i familjen. Inget undgår äldsta dottern som gärna vill ha svar på allt, hon uppmärksammar varje dag att jag inte äter som resten av familjen och undrar varför. Summerat så jag tror att alla skulle må bättre av att jag deltog i familjens matliv, åtminstone vid den gemensamma middagen.
   

Det som följaktligen kretsar i mitt huvud nu, är främst tankar om hur jag ska lägga upp viktminskningen efter midsommar. Jag jobbar på att formulera en plan för det. Jag känner att det är av absolut största vikt att inte bara köra på och tänka att det ordnar sig längs vägen, för det har det aldrig gjort förr. Den niten ska jag inte gå på igen ;)

Med god planering kommer man i mål!

Det har varit en bra dag!

Tänk så lätt allting känns bara solen kikar fram. Hela tillvaron känns ljusare och mindre komplicerad, på alla plan. Inspirerad av vädret tog jag och minsta tjejen en cykeltur till mannens jobb, en tur på dryga 2,5 mil. Kändes mycket bra! CK förrådet är också påfyllt, en hel låda Kakao-mint.

Stora tjejen följde med en kompis hem, vilket lämnade en möjlighet till en mysig lässtund på balkongen. Jag har njutit i solen, och läst vidare på Boktjuven, en annorlunda skriven bok och mycket läsvärd.

Jag konstaterade för övrigt, lite nöjd, när jag passerade spegeln, att jag om en sisådär 5 kilo faktiskt kommer att kunna ha den efterlängtade bikinin även på stranden, och inte bara i skydd på vår balkong. Den kommer inte sitta perfekt, men det kommer vara en acceptabel utgångspunkt. Yippi!

Jag tror att jag befinner mig i ketos nu, visserligen fanns det ganska mycket energi under cykelturen, kände mig pigg och stark. Men annars känns tillvaron ganska lätt nu, ett svagt sug mot kvällen som jag avhjälpt med kolsyrat vatten och några mintpastiller. Nu ska jag avsluta med kakao-mint och iskross!

Sol, sol, SOL!!!

Jag känner mig som i extas i dag. Trots en riktig dålig natt där barnen vaknade om vartannat och jag först kände mig som en zombie när slog upp ögonen, känns tillvaron nu bara underbar. Bästa vädersajten visar på tre dagars strålande sol, och utanför bjuder dagen på blå himmel.

Här ska jobbas på tomten, och bättra på Greklandsbrännan som börjat falna. Och när lilltjejen sover middag ska jag avnjuta kaffe och god läsning i solstolen. Jag ska ta tillvara på dagen, och hålla mig sysselsatt :)

"Bara de förändringar som passar in i ditt dagliga liv kommer att fungera i längden."

Det citatet från boken tar jag med mig ut idag, när jag funderar över vardagslivet framöver och vilka förändringar som är realistiska att genomföra, vad är möjligt att passa in i min vardag?

Ett besök hos VV...

I morse blev jag övertalad av min vän att följa med till Viktväktarna. Har medvetet hållit mig undan därifrån de senaste fem veckorna, även om jag fortfarande planerar att gå i mål som guldmedlem. Det är främst deras jämviktstankar jag är intresserad av, för fram till målvikten kommer jag kombinera viktväktarnas mat med Cambridge. Varför överge ett vinnande koncept ;)

För tillfället räknar jag inte VV-vägning som något officiellt resultat. Men det kändes ändå jätte bra, för jag hade nått 5%-målet, fick en lite applåd och fick första "symbolen" som är ett måttband. 10%-målet är inte heller långt borta. Men nu väntar jag några veckor till innan nästa besök. Skulle känna mig alldeles för skamsen om jag minskat för snabbt i vikt, även om det är just viktnedgång man eftersträvar.

"Veckans viktiga" tog upp vikten av måttfullhet, att njuta med måtta. Där fanns ett förslag på en bröllopsmeny, eftersom det i dessa dagar råder bröllopshysteri i hela sverige. Såg riktigt läckert ut! Man kunde också läsa om Paula, som inför sitt bröllop lyckades med den storartade bedriften att gå ner hela 47 kilo. Och på vägningen idag, kom en medlem som varit målviktig i tre år, efter att ha gått ner 27 kilo. Hon såg så där supersund, fräsch och vältränad ut. Precis som man vill vara! Såg framför mig hur jag själv glider in där om tre år, vilken känsla ;)

En god morgon...

Det kändes härligt att vakna idag. Har just avnjutit en Kakao-mintshake, som för övrigt är min favorit. Ska fylla på med en hel låda till nu i veckan. Jag har en ny beslutsamhet, och känner mig stark och redo att köra ren kur fram till midsommar.

Jag har gått upp före familjen idag, och börjat röja i den vanliga röran. Det ger också mycket energi och jag känner mig duktig, jag ligger steget före.

Måldatum närmar sig...

...men det är en bra bit kvar på vågen. En snabb överslagsräkning talar sitt tydliga språk. Det visar att det verkligen inte finns utrymme för släpphänthet och lata dagar om jag ska ha en chans att nå mil målvikt i tid. Att datumet är just 11 augusti är ingen slump. Det är nämligen vår bröllopsdag, och då för tre år sedan gav jag mig själv löftet att jag skulle vara en målviktig fru. Inte ens inför bröllopet nådde jag den vikt jag utsatt mig att nå. I slutet av augusti är vi också bjudna på bröllop, och dit ska jag gå i en baraxlad klänning med stolta, snygga, bruna axlar. Jag vill dansa och svänga i min otroligt snygga klänning, och njuta av min nyfunna lycka. Och på måndagen efter det börjar jag jobba igen, efter två år hemma. Det vill jag också ska bli en nystart. Det ska vara en sund och välmående tjej som kliver in på kontoret, inte en småknubbig småbarnsmamma ;-)

MEN jag har trots alla goda avsikter, peppning och vad jag trodde motivation på topp, fallit för frestelsen. Igår efter en minst sagt utmanande dag med barnen, fann jag mig själv med handen i barnens godispåse. Det gick så snabbt, hjärnar överla med sig själv utan att fråga mig och på ett par sekunder var brottet ett faktum. Spontant kände jag mig fruktansvärt misslyckad, och stoppade i vanlig ordning i mig mer är nödvändigt. Det är alltså med laddade kolhydratförråd jag går denna dag till mötes. De gamla vanorna gjorde sig påminda. Men efter en långpromenad i regnet, alldeles allena, utan man och barn, hade jag rensat ut tankarna och lagt det bakom mig.

Jag försöker rannsaka mig själv och reflektera över varför detta händer, igen! Jag trodde att jag med den positiva känslan från förra veckans härliga sessioner i provhytterna, skulle ha fokus på topp. Istället tror jag att det är precis i detta stadium, jag de tidigare gångerna börjat släppa efter och sakta krupit uppåt i vikt. Dvs jag gillar det jag ser i spegeln, jag ser att det gett resultat och jag intalar mig att jag har kontroll på situationen och kan unna mig något. Jag tror att det är just den här känslan som fått mig att vackla i den svaga stunden. Jag behöver ha mina målbilder levande och påminna mig om vart jag är på väg, och hur gärna jag vill nå målet och framförallt hur jag kommer känna mig när jag är där. Jag känner och VET att denna gång är annorlunda, jag kommer att nå mitt mål.

Jag är medveten om mina svagheter och beteenden, och jag jobbar aktivt på att förändra den. Jag erkänner att jag har och har haft ett osunt förhållande till ätande. Att förändra gamla vanor tar tid och jag är beredd att de det tid - all den tid som krävs. Jag läste någonstans att det tar drygt två år, från att man nått målvikten, att förändra sitt beteende och att den nya livsstilen blir ett självklart sätt att leva.

Min resa är alltså fortfarande bara påbörjad, och kommer inte avslutas bara för att vågen visar en viss siffra. Det är NU denna resa i mitt liv SKA ske, inte någon annan gång. Och även om semestern närmar sig, och gamla hjärnspöken försöker göra sig hörda ("det är ändå för sen för denna sommar...", ska jag inte falla in i gamla "semestervanor" där jag släpper på allt och skjuter upp det till nästa år igen...Det är trots allt inte för sommaren jag ska bli smal utan för livet. Sommaren är bara den extra moroten! Och snart ska jag njuta av att fira midsommar i KLÄNNING, det ska bli underbart. :-)

Snart dags för ett träningspass, här ska joggas!!

Nollresultat

Vågen visar ingen förändring mot förra veckans vikt, vilket givetvis känns sådär. Men med handen på hjärtat, var det ganska väntat med tanke på mitt återfall och avsteg från planen. Jag ser det som att det tar en extra vecka mot målvikt istället. Jag har ändå bestämt mig för att köpa boken som jag skrev om i tidigare inlägg, kanske mer för att jag behöver den än är värd den. Bokus har bästa pris :)

Jag håller på att skriva ihop ett hemträningsprogram av enkla basövningar för hela kroppen, som jag kan köra igenom varje dag. Även om jag lovat mig själv att komma igång tidigare, har det inte direkt duggat tätt mellan styrketräningstillfällena. Och det är dags att tajta till kroppen på fler sätt än att bara gå ner i vikt.

Jag är stolt över mig själv som kom ut att jogga i ösregnet igår, även om det bara blev en kort runda och kroppen skrek efter energi. Jag vet att man ska träna lågintensivt, mycket mer orkar inte kroppen med men det är skönt att få upp blodcirkulationen ordentligt. Men fram till midsommar blir det ändå raska promenader i kombination med jogging istället.

Bli vän med din hjärna!

När man ska gå ner i vikt får man ofta höra att det bara handlar om att vilja det tillräckligt mycket. Men nu finns det ny forskning som visar att det nästan är tvärtom. Den menar att det med bara ren viljekraft är det nästan dömt att misslyckas. "För det är inte du som styr din hjärna - det är den som styr dig". Och säger den åt dig att äta, kommer du så småningom att göra det.

Så det smartaste för den som vill gå ner i vikt för gott, är att lära sig mer om hur hjärnan fungerar. Hjärnforskaren Martin Ingvar har tillsammans med Gunilla Eldh skrivit boken Hjärnkoll på vikten, och menar att det med rätt knep är ganska enkelt att sluta äta för mycket. Boken känns som ett absolut måste att läsa. Jag har reserverat den på biblioteket, men ska överväga att köpa den till mig själv :-)

Morgonstund har guld...

Efter en mycket sen kväll igår, unnade jag mig en skön morgonstund. Barnen fick titta på Bolibompa i sängen, medan jag ägnade mig åt senaste numret av ToppHälsa. Det är första gången jag läser tidningen, men redan efter ett par sidor känner jag att detta är en tidning som jag vill ha mer av. Den är fullmatad med inspiration och en riktig energiboost. Nu längtar jag inte bara efter att bli smal, utan även vältränad och stark! Och efter att sätta tänderna i massa grön, god och sund mat.

Bor man i Stockholm så kan man delta i deras eget lopp Topploppet, det låter fantastiskt kul! Och är man löptränad vore det en upplevelse att vara med och fira 10-årsdagen för Öresundsbron med att springa den halvmara som går över bron. Snacka om magnifik utsikt!

Det kommer bli dyrt...

...att vara smal! *ler*

Den senaste tiden, eller ja de sista 10 åren har jag alltid känt mig tvungen att köpa de plagg som sitter bra. Skulle ett plagg jag provar mot förmodan vara smickrande för min figur så kan jag inte motstå att köpa det. Jag rättfärdigar köpet med att det är SÅ sällan det händer. Och det är det ju också.

Under min tripp till hemstaden har jag fått mycket egentid, som jag ägnat åt att gå i affärer och prova kläder. Och det har varit en sådan angenäm upplevelse! Jag både ser och känner att min kropp är smalare. Jag kunde helt plötsligt prova kläder jag ville ha, inte bara begränsa mig till de som passar en rund tjej, de som döljer så mycket som möjligt, som ska ge sken av att jag är smalare än jag är, bara svarta kläder...Nej, jag provade alla möjliga och kläder jag väljer börjar sitta allt bättre, och jag vill ha, ha och HA!

Jag kan då inte låta bli att fundera över hur det kommer bli att handla kläder som normalviktig. Hur ska jag då begränsa mig? Jag kommer förmodligen att älska allt som jag provar, bara för att jag kan ha det. Det känns som att det kan bli dyrt, men roligt!

Tillbaka på hemmaplan...

Men inte så stolt över min instats som jag trodde jag skulle vara. Kämpar just nu med att återigen komma tillbaka i ketos! Och har haft några "återfall" då tålamodet varit i botten och suget tagit överhand. Men nu är jag hemma igen, drar lärdom och blickar framåt mot midsommar som blir första större delmål. Nu kan jag också skriva i bloggen igen. Även om jag har haft tillgång till internet till och från, är det aldrig ostört.

Jag borde egentligen ha fattat själv, åt vilket håll det barkade hän. Jag tillät mig själv att vara med och äta lite grillad kycklingfilé, dagen efter blev det lite mer kycklingfilé och rosévin. På det stora kände jag mig ändå nöjd, just då. Men söndagen, den långa hemresedagen med över 40 mil i bilen, gick det utför - eller rättare sagt jag föll in i gamla vanor. Halvvägs stannade jag hos svärmor och tänkte bara ta min shake, men föll in i tänket "jag har ändå redan ätit lite och förstört det så...", och därmed åt jag lunchen som bjöds. Men det värsta var att jag i bilen hem toppade hela kalaset med en chokladkaka!! Och väl hemma blev det smörgås eftersom "det ändå inte spelade någon roll".

Måndagen var jag fast besluten att ta bara mina shakes och vatten. Upprepade Kate Moss citat (det är så bra!). Men så bakade jag sockerkaka med barnen, och vips smakade jag av smeten. SÅ onödigt. Försökte rätta till det med en intensiv löptur, men energinivån var väldigt låg. Ett ypperligt bevis på att man inte ska utsätta sig för onödiga frestelser de första dagarna innan ketos.

Det positiva i det hela är att jag kan se mönstret, jag kan se att det är just vid den här tidpunkten jag tidigare gånger gett upp. Men det här är bara en liten krok på den här resan, det är egentligen ingen skada skedd, mer än att tilltron till min egen förmåga sviktade för en kort stund. Men jag är snart tillbaka på ren kur, och jag tänker INTE hoppa ur ketos en gång till, inte förräns jag är närmare målvikten.

Nu ska jag ägna kvällen åt att fundera på hur jag ska lägga upp morgondagen då jag ska bjuda en "bekant" på eftermiddagsfika. Jag tror jag kan klara mig undan med bara själva kaffet för egen del, utan att det verkar alltför misstänktsamt. Jag försöker också avstyra några sociala förslag jag fått, jag behöver hålla vägen (probelm)fri ytterligare några veckor innan jag är rustad för sådant :-)

Eh hrm…

Ja, trots att jag laddat för begravningen och stålsatt mig att klara det på bara mina shakes, får jag idag krypa till korset och erkänna att det gick sådär. Redan i bilen på väg dit, super sen, super stressad började tankarna komma. Det skulle nog gå bra, bara de inte serverar smörgåstårta! Jag har en svaghet för det, även om det var mååånga år sedan jag åt det. Sen gick det i ett, och halv tre hade jag fortfarande inte fått något tillfälle att i smyg skaka ihop en shake. (För att erkänna för mina supersmala, viktfixerade släktningar att jag åt Cambridge kändes som helt uteslutet. Åh vad de hade gottat sig åt det.) Så när vi anlände till minnesstunden, stod där givetvis två urläckra smörgåstårtor och väntade. Därmed åkte det ner en liten bit sådan, med mineralvatten till. Därefter bar det direkt av till lägenheten där vi skulle välja minnessaker, och det tog också sin tid. Först halv nio kunde jag ta min (efterlängtade) kakaomint shake.

Men jag straffar mig inte för det. Säger till mig själv att det gör ju knappast något för själva viktnedgången, utan det blir bara lite mer kämpigt med idag innan jag nått ketos, fast det känns inte som att det kommer vara något problem. Jag räknar med att snart vara där, och har fortfarande motivationen på topp.

Det kändes väldigt roligt, för mamma såg direkt att jag gått ner i vikt. Det är så härligt med de där kommentarerna, som ett yttre bevis att andra ser det. :-) Så idag njuter jag av min sommarkjol, nu när jag återigen kan komma i den. Underbara känsla!

Veckans vägning

Sådär, nu är veckans vägning avklarad. Vågen stannade på 65,8 kg, och nu ska jag inte väga mig förrän nästa vecka när jag kommer hem igen. Summerat blir det -3,5 kilo sedan förra veckan. Men två kilo är ju ren vätska så det räknas ju inte.

Nu väntar många mils bilkörning, som vanligtvis brukar ackompanjeras med coca cola och en påse bilar. Men denna gången blir det med en sportflaska vatten, samt en mineralvatten i handskfacket utifall att. Tror jag kommer ha möjlighet att uppdatera bloggen under veckan. Kommer ha med mig datorn, och tillgång till internet till och från.

Jag laddar väskan med massa motivation och en målbild av min midsommarafton! :-)

Hade glömt hur roligt det var...

Idag hämtade jag min cykel från servicen. Fick den i födelsedagspresent för fem år sedan, där emellan har det kommit två barn, och cykeln har fått finna sig i att stå nästintill bortglömd längst inne i förrådet. Till saken hör att vi har så litet förråd, men SÅ mycket saker att bara få ut cykeln är ett projekt i sig. Där inne har den fått stå ut med alla möjliga påtryckningar från kartonger, gräsklippare och leksaker, och den har mått därefter. Men nu äntligen lämnade jag in den på service.

Skulle bara provcykla lite för att se hur det kändes, och vips hade jag cyklat en mil i bara farten. Jag hade glömt bort hur fantastiskt roligt det är! Nu står den ute resten av sommaren (hoppas ingen tjuv tar sig in på tomten och sågar sönder trädgårdsstolen där jag låser fast den), så det är enkelt att ta sig en motionsrunda.

På cykelturen mötte jag också två tjejer av modell större, bärande på varsin pizza. Genast föll tankarna på hur jag skulle känna mig om jag gick där med kartongerna. Det hade inte skett utan att jag skämts lite. Jag skulle tänka att folk skulle titta på mig och tänka, "vad får dig att tro att du kan äta det där?", "det är precis sådana där vanor som gör att du ser ut som du gör". Jag har alltid känt att när vi större äter något onyttigt, gör man det med alla ögonen på sig, som att det är något förbjudet man stoppar i munnen. Och då tänkte jag att snart kommer jag kunna äta vad jag vill (absolut inte alltid), men om det någon gång händer kommer jag kunna sitta där utan de här tankarna. Som tur är, äter vi väldigt sällan sådan mat men ändå :-) Det var en mycket befriande tanke!

Fullt ös!

Min att-göra-lista inför resan till hemstaden, tycks vara precis hur lång som helst. Den har hållit mig sysselsatt hela dagen. Det är alltid med blandade känslor när jag ska resa iväg med barnen. Det är kul att komma bort, men det tar SÅ lång tid att återställa och komma ikapp när man väl kommer hem. Allt som ska packas upp, tvättas, sorteras in samtidigt som det redan är mer än fullt upp med barnen. Tur är ändå att det håller en sysselsatt och tiden, trots ren kur, går hur fort som helst. Det gäller bara att jobba på tålamodet, så man inte i en stund av sviktande sådant, springer raka vägen till godisskåpet ;-)

Den största utmaningen för tillfället är att jag fortfarande måste laga frukost, lunch, mellanmål och middagar till familjen. Med andra ord många tillfällen att frestas. Men så kom jag just på att, en fördel med att åka bort är att jag slipper just DET frestande momentet, härligt :-)

Jag har ju lovat mig sen tidigare, att inte ta ut något seger i förskott - den här gången. Men ändå sitter jag här just nu och brottas med tanken att skicka efter en midsommarklänning. Men jag vet ju inte ens om den kommer att passa, och det är ju inte roligt med ytterligare ett plagg som ler lite hånfullt åt mig i garderoben. Dessutom skulle jag ju njuta av känslan att prova ut en klänning när jag är i en smalare version. Men man blir ju bra sugen...

Jag har vittring...

Nu är snart en hel veckas ren kur avklarad. Summerat tycker jag det har gått hur bra som helst. Visst har det funnits stunder med hemskt dåligt humör och tålamod, stunder då frestelsen och hungern varit stor, men på det stora hela har veckan passerat hur snabbt och enkelt. Har det verkligen redan gått en vecka?!

Trots att jag lovat mig själv att inte väga mig dagligen, har jag ändå ställt mig på vågen lite oftare än tänkt. Nu stoltserar vågen med 66.0, vilket känns fantastiskt bra. Det är 0,6 mindre än bottennoteringen förra ren kur. Jag kommer väga mig igen imorgon och därefter blir det ny vägning måndagen efter. Denna gången blir det inga svårigheter att hålla det löftet eftersom jag inte kommer befinna mig på hemmaplan, och ha tillgång till en våg.

Det känns som jag har vittring på mitt smalare jag. Det är konstigt hur snabbt känslan kan svänga från ett kilo till ett annat. Nu kan jag ana hur bra det kommer att bli, byxorna sitter lite ledigare, topparna stramar inte kring armarna, magen är också mindre. Och det är en otrolig motivationshöjare. Just idag känns det som jag utan problem kommer kunna köra vidare till midsommar. Att jag ska befinna mig på bortaplan hela veckan känns inte heller som ett bekymmer. Det är familjen, och de vet om att jag äter Cambridge och kommer förhoppningsvis inte utsätta mig för några onödiga frestelser. För säkerhetsskull har jag påmint dem att de INTE ska fixa något extra för att jag kommer. Annars brukar det finnas gott om både fika och godis.

Begravningen känns inte heller som något jag oroar mig för i dagsläget. Planen är att ta svart kaffe, lägga upp en liten bit fika till mig samt till dottern. Sen tar jag över dotterns assiett när hon är klar...Mingla runt, jag har ju trots allt ett barn att hålla reda på. Jag har också åtagit mig att fota, så det är en ypperlig ursäkt att inte sitta still och äta. Förhoppningsvis märker inte någon annan att jag inte äter. Jag känner på mig att veckan kommer gå BRA! :-)

Fredagsmys...

Idag har känts si och så. Jag tror det beror på att det är fredag, och i det obligatoriska fredagsmyset som vi har i familjen. Då har barnen bestämt att vissa saker alltid ska finnas, som till exempel popcorn och blandade frukter som ska doppas i choklad.
Maken hade också handlat hem räkor, havskräftor, röra och avnjöt dessa med en iskall öl. Först kände jag mig deppig och irriterad för att jag inte kunde vara med och äta, men sen tog jag förnuftet till fånga. Det rör sig bara om några få veckor av hela mitt liv, och jag kommer ha många fredagar i framtiden att mysa med familjen. Och då kommer jag kunna äta och njuta med gott samvete istället för att sitta där med känslan av att jag egentligen inte är värd att unna mig någon guldkant på helgen, eftersom jag ändå är för tjock. Nej, snart kan jag i lagom avvägd mängd avnjuta festligheten, och känna att jag visst är värd det.

Samtidigt tänker jag lite på ovanstående resonemang. Redan här hör man att det är just maten som är det festliga, när det istället borde vara fokus på den mysiga familjestunden. Jag vill inte falla i fällan att vi bara firar med mat, även om just mat är det mest njutningsfulla som finns. Men jag vill inte heller leva ett liv där jag hela tiden undviker att sätta maten i fokus. Jag vill kunna leva ett balanserat liv, med ett njutningsfullt och sunt förhållande till mat där allt är tillåten, men givetvis inom ramar där den sunda livsstilen bibehålls.

Jag har bestämt mig!

Jag ska se till att få ut maximalt resultat av tiden fram till midsommar. Det får bli en hårdsatsning. Det innebär att jag också kommer lägga in en extra växel när det gäller motionen. Det blir väl inte hårdträning, för det behövs lite mer energi. Men cykling, promenad varvat med lätt jogging och hemmaövningar ska förhoppningsvis inte vara något problem alls. Därmed ska jag från och med nu prioritera träning före andra hushållssysslor här hemma, och inte som nu göra allt annat först och hoppas att det blir tid över. Jag är värd den tiden, det är en investering större än ett städat hem (det blir ju ändå aldrig välstädat med de små busfröna här hemma ... )

Redan nu anar jag en del utmaningar. Idag föreslog t ex. en bekant att vi ska komma över mitt i någon vecka framöver, och de ska bjuda oss på grillat. Jätte trevligt, verkligen...men jag våndas redan över hur jag skulle lösa en sådan situation. Det är inte de närmaste vännerna så jag vill inte riktigt berätta att jag går på Cambridge, känns fortfarande lite skamligt, som att jag egentligen inte vill erkännna att jag är ur form. Sen skulle det kännas jätte dumt att tacka ja till en middagsibjudan och väl där inte äta något. Mannen, som redan nått sin vikt, tycker att man inte får glömma bort att man ska ha ett liv under tiden. Och det är ju också sant MEN...Själv vill jag bara pausa under ren-kur-perioden, undvika alla jobbiga situationer och återuppta mitt sociala liv efter det. Jag måste helt enkelt utarbeta någon bra strategi för de kommande veckorna.